Debatt: AI och myten om den militära revolutionen

Men om vi gräver djupare i historien ser vi ett återkommande mönster: teknologiska innovationer hyllas ofta som revolutioner men är i själva verket bara stegvisa förbättringar i en lång kedja av utveckling.

AI är inget undantag. Den är en del av den ständiga förbättringen av militära metoder – en ”revolution i militära angelägenheter” (RMA) – men den förändrar inte krigets innersta väsen. I stället för en samhällsomvälvande kraft är AI en evolutionär utveckling, inte en revolutionär brytpunkt.

– Militära revolutioner som skakade världen

Historien visar vad verkliga militära revolutioner innebär. Gustav II Adolfs reformer på 1600-talet förändrade inte bara slagfältet utan hela det svenska samhället.

Linjetaktiken och införandet av snabbrörligt artilleri gjorde Sverige till en av Europas mest fruktade stormakter och ledde till en samhällsförändring som sträckte sig långt bortom krigets sfär.

Soldaterna blev en integrerad del av statens struktur, och makten försköts på ett sätt som förändrade Sveriges roll i Europa.

Liknande effekter såg vi under den franska revolutionen med levée en masse – massmobilisering där varje medborgare blev en del av krigsmaskinen.

Här blev kriget inte längre en angelägenhet för kungen och hans armé utan hela folkets kamp. Det ledde till arméer av en storlek och styrka som Europa aldrig tidigare skådat och skapade en våg av förändringar som skakade kontinentens grundvalar. Det är den typen av omvälvande förändringar som kännetecknar en verklig militär revolution.

– RMA: tysta förbättringar i krigets skugga

I kontrast till dessa revolutioner står RMA – de små, stadiga förbättringarna som förfinar stridskonsten utan att omvandla samhällena som använder dem. Tänk på den amerikanska militären under 1990-talet, där precisionsstyrda vapen, stealth-teknologi och nätverkscentrerad krigföring gjorde det möjligt att snabbt och effektivt slå ut fienden.

Men trots det teknologiska övertaget förändrades inte världens maktbalans i grunden, och samhällsstrukturerna förblev intakta. Tekniken förbättrade krigföringens effektivitet, men den revolutionerade inte själva krigets natur.

– AI: En evolution snarare än en revolution i krigets tjänst

AI följer samma mönster som tidigare tekniska innovationer. Radar under andra världskriget gjorde det möjligt att upptäcka fienden i tid, men förändrade inte varför eller hur krigen utkämpades. Drönare har gjort det möjligt att slå till mot mål på avstånd utan att riskera soldaternas liv, men de har inte förändrat de grundläggande dynamiker som driver konflikterna.

AI, precis som radar och drönare, är en taktisk förbättring – ett sätt att strida mer effektivt, men inte ett paradigmskifte som omformar samhällets struktur.

Detsamma gäller blitzkrieg, som ofta ses som ett revolutionärt sätt att föra krig. I själva verket var det en kombination av befintliga teknologier som stridsvagnar, flyg och radio, tillämpade med ny operativ doktrin.

Blitzkrieg förändrade stridstaktiken men skapade inga nya imperier eller krossade samhällets grundläggande strukturer. AI är inte annorlunda – det är ett nytt verktyg i arsenalen, inte en omdanande kraft som förändrar hur vi ser på krig eller samhälle.

– Teknologins riktiga påverkan – lärdomar från historien

Historien påminner oss om att teknologiska ”revolutioner” ofta är mer överdrivna än verkliga. Tyska pansardivisioner, en gång betraktad som banbrytande, var inget annat än resultatet av decennier av förbättringar av befintlig teknik.

AI är på samma sätt en fortsättning av pågående innovationer, inte ett verktyg som omformar världens politiska eller sociala strukturer. Vi måste därför se AI som en del av RMA, en taktisk och operativ uppgradering som effektiviserar strid men inte förändrar krigets innersta väsen.

– En nykter syn på AI:s roll i framtidens krig

I dagens debatt framställs AI ofta som en kraft som kan förändra allt, men historien lär oss att teknologiska framsteg snarare driver en pågående evolution än skapar revolutioner.

AI kommer att göra krigföringen snabbare och mer precis, men den förändrar inte varför vi krigar, hur makt utövas eller hur samhällen organiseras. Det verkliga hotet ligger inte i teknologin, utan i vår benägenhet att överdriva dess betydelse och blunda för historiens lärdomar.

Det är inte maskinerna som omdanar världen – det är alltid människorna som står bakom dem.

Erik Gutiérrez-Aranda, Militärhistoriker och kommunikationsrådgivare