Debatt: Konfliktfyllt om arbetstidsförkortning
Förslaget är förslaget, med en ordvits. Strandhäll ger arbetsmarknadens parter tio år på sig att förhandla ner arbetstiden. Detta för att parterna ska skadas så lite som möjligt av politisk klåfingrighet. Kostnaderna för att korta arbetstiden är en del av parternas löneutrymme.
Vill facken ha kortare arbetstid, får man räkna med lägre löneökningar. Parterna är noga med att bestämma själva om löneutrymmet, utan politisk inblandning. Och Strandhälls förslag innebär just en sådan inblandning.
Konflikten mellan socialdemokraterna och arbetsmarknadens parter kom i öppen dager på ett LO-seminarium i Almedalen i år. LO:s förhandlingschef och hans motsvarighet på Svenskt Näringsliv slog gemensamt fast att politiken ska hålla sig borta från arbetstidsförkortningar.
”Konflikten mellan socialdemokraterna och arbetsmarknadens parter kom i öppen dager på ett LO-seminarium i Almedalen i år. LO:s förhandlingschef och hans motsvarighet på Svenskt Näringsliv slog gemensamt fast att politiken ska hålla sig borta från arbetstidsförkortningar.”Mats Essemyr
Man vill heller inte förhandla under hot om lagstiftning. Det förpestar stämningen i förhandlingsrummet och föder fram krav på ”återställare”. Erfarenheterna från 1970-talets politiska beslut om LAS och MBL förskräcker.
Inom facken är man heller inte överens. Privatsektorns fack (IF Metall, Unionen, Sveriges Ingenjörer och Livs) är med och sätter ”märket” i avtalsrörelserna. Man vill inte ha statlig inblandning. Till det kommer att man redan har förhandlat fram möjlighet till arbetstidsförkortning genom tidbanker. Det har privatsidans fack fått betala för genom lägre löneökningar.
Tunga fack inom offentlig sektor, till exempel Kommunal, Vision och Akademikerförbundet SRR, har avstått från att avtala om kortare arbetstid. Man menar att det skulle kosta för mycket av löneutrymmet. Via lagstiftning ser man nu en möjlighet att få arbetstidsförkortningen gratis (fast det blir skattebetalarna som får betala). Det kan privatsidans fack inte acceptera.
Det här ställer centralorganisationerna LO, TCO och Saco i en jobbig sits. Fack med motstridiga intressen finns i samtliga centralorganisationer. TCO och Saco har löst det genom att inte ta öppen ställning. Men LO måste ha en uppfattning, inte minst därför att man är allierad med (s).
Hittills har LO inte haft en tydlig uppfattning. Man tycks säga ja till Strandhälls förslag, samtidigt som man vill att parterna sköter arbetstidsförkortning.
Högersidan i politiken säger givetvis nej till lagstiftad arbetstidsförkortning, med hänvisning till stora kostnader. Den här politiska konflikten uppskattar Strandhäll mer än motståndet från parterna. Här öppnar sig en valfråga, som (s) kommer att kamma hem opinionsmässigt menar förståsigpåare.
Men tydligen finns kritik även bland ledande socialdemokrater. Jag kan tänka mig att man inte vill förknippas med att försvaga partsmodellen och lönebildningen, saker som fortfarande fungerar bra.
Så frågan är om det blir något. Och hur kommer det förslag se ut som s- kongressen 2025 ska ta ställning till.
Mats Essemyr, arbetstidsexpert och tidigare utredare på TCO
