Insändare: ”I en demokrati är konsten fri”
Inför valet 2018 proklamerade Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson att den offentliga konsten ska ”visa hur platsens historia, platsens identitet och kulturella arv har sett ut”. Samtidskonst som utmanar hör enligt partiet inte hemma i det publika rummet. Kulturpolitiken ska främja det ”svenska kulturarvet” och “nationens sammanhållning”.
I Sölvesborg implementeras nu SD:s kulturpolitik. De nya politiska direktiven stoppar inköp av ”utmanande samtidskonst” till förmån för ”klassisk och tidlös” konst, som enligt ordförande för kultur och fritidsnämnden, Rolf Berg (SD), ”tilltalar det stora flertalet medborgare”. Det är SD och Rolf Berg som avgör vad som är ”klassisk och tidlös” konst. Rolf Berg gör sig således till uttolkare för folkflertalet. Som en konsekvens av den förda politiken kunde inte Sölvesborgs kultur- och bibliotekschef Sofia Lenninger fullfölja sitt uppdrag och lämnade sin tjänst. Hon frågar sig ”hur förblir man opolitisk tjänsteperson när plötsligt all kultur i en kommunal förvaltning blir politik?”
En demokrati styr inte konsten, i demokratin är konsten fri. I diktaturer styrs konsten för diktaturens syften.
År 1932 blev ”socialistisk realism” konstdoktrin för ”Sovjetkonstnärernas förbund”, det enda godkända konstnärsförbundet i Sovjetunionen. Konst skulle enligt kommunistpartiet uttrycka ”partitrohet”, ”idétrohet”, ”folktrohet” och ”klasstrohet”. Partisekreteraren Andrej Zdjanov menade 1934 att ”sanningsenligheten och det historiskt konkreta i den konstnärliga gestaltningen ska kombineras med en ideologisk omdaning och utbildning av det hårt arbetande folket i socialismens anda.”
År 1937 visades utställningen ”Entartete Kunst”, (degenerad konst), i München. Här visades abstrakt och expressionistisk konst som nazisterna upplevde vara ”urartad. Expressionistisk konst ansågs vara en ”judisk uppfinning” och konstnärerna ansågs vara ”kulturbolsjeviker”. ”Urartad konst” hade ingen plats i det tusenåriga riket.
Diktaturerna Sovjetunionen och Nazityskland delade i grunden kultursyn. Konsten skulle styras. Men låt oss stanna upp vid ordet ”kulturbolsjevik”. Detta ord är synonymt med ordet ”kulturmarxist”, som används flitigt av SD:s Mattias Karlsson. Samme Karlsson menar också att ”kosmopoliter” är fiender till den svenska nationen. Såväl ”kulturmarxist” som ”kosmopolit” är kodord för judar i den högerradikala konspirationsteorin.
Det räcker således att läsa vad SD:s företrädare säger och skriver i dag för att förstå åt vilket håll partiet vill föra Sverige. Victor Klemperer, Förintelseöverlevare skrev om språkbruket i Tredje riket: ”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser. De sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.”
Eller som Wisti uttrycker det:
”Om man höjer högerarmen kommer man som politiker närmre.”
Harry R:son Svensson
Fil. dr.
