Insändare: Var OS jämställt?
Det må vara en seger i sig, men förtryckande strukturer tar fortfarande plats. Vi ser hur manliga atleter hyllas medan kvinnliga atleter osynliggörs, förlöjligas och ifrågasätts. Och i flera fall handlar förtrycket om mer än genus.
Den manlige skytten, Yusuf Dikeç, med enkel t-shirt och handen i byxfickan hyllas för sin oberörda stil när han avfyrade pistolen. Hans kvinnlige lagkamrat, Sevval Ilayda Tarhan, med likadan t-shirt och likadan ställning uppmärksammas inte nämnvärt, trots att de vann silvret tillsammans.
Guldmedaljören och boxaren Imane Khelif påstås vara för stark för att vara kvinna. För lång. För små bröst. För bred käke. Globala cybertrakasserier som grundas i lösa antaganden har pågått i veckor.
Främmande människor anser sig ha bättre kunskap om atletens kön, än atleten själv.
”Främmande människor anser sig ha bättre kunskap om atletens kön, än atleten själv.”Malin Bergman, Centerkvinnorna och Centerkvinnorna Blekinge
Om vi verkligen ska förstå svårigheterna som så många personer ställs inför måste vi se genom linsen av intersektionalitet. När diskriminerande och förtryckande faktorer som ras, kön, sexualitet, klass, androgynt uttryck etc. mångfaldigt påverkar en individ ökar den sociala orättvisan markant.
Som liberala feminister kämpar vi oförtrutet för alla människors lika värde. För social rättvisa, jämställdhet och jämlikhet. I en sådan kamp krävs ett intersektionellt perspektiv, för att lösa upp grupper till individer och synliggöra samtliga förtrycksaspekter samtidigt. Endast då kan vi ta itu med problemen på rätt sätt, utan att förvränga vissa erfarenheter.
Malin Bergman, Förbundsordförande Centerkvinnorna
Centerkvinnorna Blekinge
