Gästkrönika: Hur blind är kärleken?

Regeringen Kristerssons (m) argsinta mästrande i kristider är osedvanligt illa tajmat och smaklöst i skenet av regeringspartiernas egna tillkortakommanden. Det ska ”inte vara fett att vara arbetslös” (Johan Persson, L), arbetslinjen ska vara tydlig för de med lägst ersättningar och den bortre gränsen i sjukförsäkringen ska återinföras. ”Medborgarskap är ingen resehandling” (Ulf Kristersson, m).

Åtgärderna stavas lägre ersättningar, inga ersättningar, längre straff och utvisning. Grundlagarna och rättssäkerheten har ”korrigerats”, offentlighetsprincipen sekretessbelagts och presstödet halverats.

Att sänka A-kassan med en arbetslöshet på väg mot 10 % samtidigt som toppmoderater sitter på anställningar på livstid och anställer kompisar (som högern angrep regeringen Persson för att göra) gör svenska ”osmarta lantisar”, tvärförbannade. T o m moderata sådana!

Den uppmärksammade situationen med landshövdingen i Stockholm, Anna Kinberg Batra, är en hel hög med lök på samma lax som inmundigades på en av Kristerssons generösa födelsedagsfester (Aftonbladet, 18 jan).

Batra är myndighetschef, inte ordförande i MUF. Vidlyftig representation, privat festande, nepotism och ”toxiskt” ledarskap (enligt fackförbundets utredning) tycks ingå i hennes tolkning av det tröstpris hon erhöll.

Statsministerns avmätta kritik håller inte och Batras respektlösa förhållningssätt till media och allmänheten är direkt provocerande.

I Blekinge är dyra utköp av chefer och avhoppade politiker vardagsmat liksom vansinniga kommunala affärer och det politiska landskapet har gungat rejält i regionen och i Sölvesborg.

Moderaterna i Ronneby har nu intagit förarsätet vad gäller allvarliga brister och direkta absurditeter på temat – makten framför allt - med den maktkamp som rasat inför öppen ridå sedan en månad. (SVT, SR, BLT, Sydöstran).

Civilkurage mot förtryckande gubbvälde istället för nervös tystnadskultur behöver man inte vara feminist för att bejaka, och det råder ingen tvekan om att det moderata kommunalrådet Roger Fredriksson (m) i Ronneby ”ställt till det” rejält och länge.

”Skräckvälde” (SR) är ett starkt ord när det kommer från public service. Det ledarskap som beskrivs är det enkelt att ta avstånd ifrån, vilket hälften av moderaterna i fullmäktige gjort och det statsministerbärande partiet har yrkat på avgång.

Styret la sig i tidigt med systematiska öppna angrepp från kristdemokraternas Anna Ekberg. Kommunchefen har recenserat kommunalrådet offentligt vid flera tillfällen och styret har till slut landat i ett öppet avståndstagande med begäran om att Fredriksson kliver av, något han vägrar.

Fredrikssons agerande är som det återges bedrövligt, men i skenet av den rådande kulturen inom svensk politik och svensk offentlig förvaltning så kan han inte ensam ställas till svars. Det är så här det ser ut och pinsamt nog har övriga politiker som medverkat vid dessa tillfällen som gjorts kända, uppvisat liknande beteende (SVT, 18 april).

Att inte anses tjänstgöra under restid utomlands, att inte anses göra det på kvällstid eller att inmundiga alkohol i samband med representation, är praxis (något som återgivningen med bilder och allt verifierar i Ronneby).

Har någon kontrollerat konferenser och resor runt Fredrikssons följe de senaste åren? Hur många av dessa har kommunchefen varit med på och vilka politiker? En gissning är att även foton finns.

Men Fredriksson blir plötsligt kastad framför bussen av de närmaste kollegorna. Det kunde ha varit vem som helst. Den största antagonisten – Sara Blixt (m) agerade direkt för att ta över posten trots att det var hon själv som lyft på locket, de komprometterande bilderna var hennes privata.

Besvärande är att under detta lock fanns också en egen utredning om Fredrikssons brister på hela 28 sidor! En kritisk bokföring med anteckningar som hon företagit i lönndom utan mandat och som hon i hemlighet fört diskussioner om med 18 kollegor och tjänstemän, och därtill delgett P4 Blekinge dokumentationen (BLT, 18 april).

Detta menade hon var en rest från hennes tid som HR-chef. Jag har också varit HR-chef och jag har aldrig fört en sådan bok. Faktum är att en sådan saknar allt arbetsrättsligt värde (inte bara för att Fredriksson är politiker utan p g a lagen om anställningsskydd), en sådan bok är snarare olaglig.

Hennes utstuderade agerande är ett uttryck för allvarliga problem av bristande etik, respekt och tillit.

Vad medför sådan hänsynslös falskhet för det politiska rummet, samarbetsklimatet och arbetsmiljön i Ronneby?

Vem kan man lita på, är det någon som fotar eller spelar in just nu?

Alla dessa människor med sådana funderingar ska nu mötas i korridorer, lunchrum, nämnder, parkeringsplatser, för att inte tala om på resor och konferenser. Vem blir nästa man under bussen?

Hur tänkte ni att detta skulle gå, Sara Blixt och Therese Åberg?

Att Robertsson (S) drar fram Fredriksson under bussens rullande hjul kom högst oväntat för de som rovgirigt redan börjat göra upp om poster, men som nu istället tycks bli helt utan (SVT, 26 april).

Fredriksson hade halva moderata fullmäktigegruppen, moderaternas riksorganisation och hela styret mot sig.

Vad fick Ola Robertsson (S) förutom rollen som kommunstyrelsens ordförande? Hur ska han förvalta detta så det inte blir en pyrrhusseger med ökat politikerförakt och ett större SD även i Ronneby 2026?

Dramaturgiskt nog så hänger den slutliga lösningen på en miljöpartist(!), som sitter på det sista nödvändiga mandatet. Miljöpartisten heter Lova Necksten (mp), och råkar vara Fredrikssons nyvunna flickvän!

Fantastisk såpa detta, bättre än kristdemokraternas i Karlskrona, moderata väljare i Ronneby ger den dock helt andra epitet!

Och hur blind är kärleken - till makten?