Elfva Barrio: Gästkrönika: Studentens olyckliga dagar
Barndomen avslutas, vuxendomen påbörjas. Jag själv tog studenten 2014. Redan då såg framtiden rätt dyster ut. Men för årets studenter är det ännu värre: de tar studenten i Ulf Kristerssons Sverige.
Kullen av nittonåringar har gått hela deras skolgång i ett misslyckat marknadsexperiment. Marknadsskolan har skapat ett system av glädjebetyg och bristfällig utbildning.
Problemet är så pass akut att Handelshögskolan i huvudstaden för inte så länge sedan beslutade att införa extraordinära åtgärder för att motverka betygsinflationens effekter på antagningen till lärosätet. Detta då de menar att friskolesystemet ger elever otillräcklig kunskap.
Det är helt enkelt så att friskolornas vinstintresse sätter höga betyg framför kvalitetssäkrad utbildning för deras elever. Ett akut problem som förutom att vara orättvist dessutom kan innebära en fara för svensk kompetensförsörjning.
”Det är helt enkelt så att friskolornas vinstintresse sätter höga betyg framför kvalitetssäkrad utbildning för deras elever. Ett akut problem som förutom att vara orättvist dessutom kan innebära en fara för svensk kompetensförsörjning.”Elfva Barrio
Detta är förvisso inte något som nuvarande regering har orsakat, utan snarare en effekt av nittiotalets politiska systemfel. Däremot visar Ulf Kristersson och hans vänner inte på en vilja att göra något åt marknadsskolans avarter. För borgerligheten går skolkoncernernas ägares plånböcker före elevers inlärning - och svensk kompetensförsörjning.
Inte nog med det, utan i dagens Sverige är den högre utbildningen i sig äventyrad.
Den högre utbildningen i Sverige är äventyrad. Faktum är att Sverige har lägst lärarledd tid i Europa. Det är inte värdigt kunskapsnationen Sverige. Boven är återigen nittiotalets politiska felsteg: det så kallade produktivitetsavdraget innebär att resurser automatiskt effektiviseras årligen.
Det är resurser som hade kunnat gå till att, tja, se till att svenska studenter får den utbildningen de förtjänar.
Trots bristen på finansiering valde regeringen att i årets budget skära ner omkring 420 miljoner kronor från universitetens och högskolornas utbildningsanslag. Istället går deras politik för högre utbildning ut på att klaga på en cancelkultur som inte existerar.
För de som faktiskt får en plats på sin utbildning uppstår ett annat problem: det råder som bekant bostadskris i landet. Studentbostäder går att få tag på i Karlskrona, men bara 186 kilometer ifrån, i Lund är studentbostadsbristen akut.
Det finns mycket som behöver göras för att se till att bostäder finns till rimliga priser. Bland det första regeringen gjorde när de tillträdde var att avskaffa det statliga byggstöd som den socialdemokratiska regeringen införde. Stödet möjliggjorde 30 000 nya bostäder.
Jag önskar att saker och ting hade blivit bättre på de tio år som har gått sedan jag själv tog studenten. Istället har det snarare blivit sämre. Orättvisan har intensifierats, livet som ung vuxen har försämrats. Studenten kanske inte längre är ett firande, utan snarare ett sörjande.
