Gästledare: Huvudalternativen inför 2026 börjar skönjas
Nilsson ser att linjerna mellan huvudalternativen i svensk politik börjar skönjas. Det ena alternativet är det socialdemokratiska alternativet där t ex Lawen Redars s-arbetsgrupp har presenterat tydliga förslag för att bryta segregation och utanförskap i Sverige.
Mot detta förslag finns SD: s politik som också koncentrerar sig på segregationen och utanförskapet i Sverige men som inte har några förslag för att bryta segregationen. Hela SD:s politik bygger på att segregationen bibehålls. Där finns partiets livsluft och syre. Utan det sjunker SD ihop till ett långt mindre parti.
Så här långt i analyserna inför sommarstiltjen finns inte mycket mer att hämta alls vad gäller en större tydlighet om regeringens politik. Den är så här långt tvärtom totalt visionslös.
Regeringen Ulf Kristersson har gjort brottsbekämpning och kärnkraft till sina profilfrågor. Men vad vill man mer än att bygga ännu fler fängelser och kärnkraft som vad gäller det senare ligger flera valperioder framåt. Så magert, magert.
Och statsminister Kristerssons sommartal i Visby nyligen innehöll heller inget svar. Det var mest en platt, kameral uppräkning av vad som hittills gjorts. Vad han och den borgerliga regeringen vill med Sverige lyste däremot med sin frånvaro.
Fredrik Johansson skissar i SvD sin syn på hur en del moderater ser på Kristerssons insats. Under den elaka rubriken ”Flaggviftande och armhävningar” börjar Johansson med att raljera över socialdemokraternas försök att nyskapa en patriotisk berättelse om folkhemmet. Johansson skriver:
”För hundra år sedan var den socialdemokratiska patriotismen ett sätt att nå flera olika politiska mål. Att placera partiet i mitten av svensk politik, men också att reformera sig själva bort från den mest doktrinära socialismen. Per Albin Hanssons patriotism var modern och framåtriktad. Det är inte Magdalena Anderssons. Hansson talade om något som kommer och som är möjligt. Andersson talar alltid om något som varit och som gått förlorat. ”Make America Great Again” kalkerat i löftet om att ”Sverige ska bli mer som Sverige.”
Men, menar Johansson, även om Ulf Kristersson inte pratar med samma ”fåraktighet” som Andersson är hans utmaningar är desto större. Socialdemokraterna har en berättelse som fungerar:
”Socialdemokraterna har hittat ett retoriskt och politiskt spår som är skamlöst och som Magdalena Andersson har svårt att gestalta, men det är åtminstone en idé om vad oppositionen ska säga.”
Och, skriver Johansson:
”Ulf Kristerssons tal handlade först och främst om vad regeringen har genomfört. En sorts verksamhetsberättelse /.../ Det var samma budskap som vid tidigare tillfällen. Regeringen regerar och gör det den föresatt sig att göra. Det är femtusen regeringsbeslut och 243 utredningar. Det enda som egentligen saknades var en redogörelse för vilket statsråd som gör flest armhävningar.”
Visst, menar Johansson, Ulf Kristersson har genom Natoanslutningen skrivit in sig i historien som en viktig svensk politiker. ”Men väljarna röstar framåt”!
Därför:
”Medan Magdalena Andersson mästrar oss kring hur vi ska vara som svenskar och hur vi ska se på våra nationella symboler, så måste Moderaterna och Ulf Kristersson förmedla något annat. Som fångar den styrka och motståndskraft som finns i ett fritt samhälle, som beskriver ett Sverige med framtidstro utifrån dess vuxna, kapabla och ansvarstagande medborgare.”
I analyser och kommentarer kretsar alltså det mesta just nu kring S och den samlade politik som S kan tänkas vilja gå till val på. Det säger rätt mycket om tillståndet i svensk politik. Förväntningarna där är stora och det gäller att leva upp till förväntningarna.
”Jämlikheten borde vara det som sammanbinder S-strategin när det gäller investeringar i välfärd, infrastruktur och klimatomställning för att hålla ihop landet ekonomiskt, socialt och geografiskt.”Robert Björkenwall
Att minska segregationen är en sådan viktig del. Att på allvar få igång investeringar i infrastruktur en annan. Och till det behöver det lånas (läs statsskulden öka från 30 procent av BNP till kanske 35 procent eller så). Delvis så även för mer resurser till försvaret. Och inte minst så behöver det satsas mer på att genomföra förbättringar i vården och skolan som båda krisar. Det ser också ut att bli en viss, försiktig början på en arbetstidsförkortning..
Så 2026 års valrörelse kommer sannolikt att ha en helt annan dagordning än vad den förra hade. Och det är verkligen inte fel. Tvärtom.
Jämlikheten borde vara det som sammanbinder S-strategin när det gäller investeringar i välfärd, infrastruktur och klimatomställning för att hålla ihop landet ekonomiskt, socialt och geografiskt.
