Gästledare: Sverige törs inte tala klartext

Andra dör i kulregnet p g a att de befann sig på fel plats vid fel tillfälle. Krigets ombytliga nycker är inget som kan förutses. Nervösa soldater skjuter först och frågar sedan.

Det civila Gaza betalar ett enormt pris i den Israeliska vedergällningen. Rädslan, hotet och den kvarvarande viljan att rädda den egna familjen blir vardagens drivkraft. Hur många gånger har inte familjer på nytt fått försöka sätta upp sina skynken för att få sovplats, lite skugga och någonstans att utgå ifrån när man ska leta efter mat och vatten. Samtidigt vet de att de kanske tvingas ”flytta” inom några timmar eller någon dag.

Att ständigt fly från bomber, vedergällningens soldater och krigets vardag nöter ned människan. Men oavsett hur man flyr så finns det avgrundsdjupa eländet där.

När sedan sjukdomar och epidemier sprider sig med stormens kraft och ytterligare förpestar och omöjliggör något som liknar anständighet ligger uppgivenheten där på lut. Finns det någon ände på detta helvete?

Det handlar om att hela 1.9 miljoner människor, 90 procent av Gazas befolkning, försökt fly undan kriget. En del har flytt upp till tio gånger. Samtidigt återvänder en och annan idag till sitt ”hem” som oftast består av en ruinhög. De försöker i sorg städa upp i ruinerna och drivs förmodligen av en diffus dröm om att återuppbygga det som förstörts.

På denna 4 mil långa kustremsa som heter Gaza, som motsvarar en fjärdedel av Öland, så har hem, skolor, sjukhus, stadsdelar, affärscentra och infrastruktur bombats sönder och samman med stor precision. Även tältläger har bombats. Hela 40.000 är döda och 100.000 är skadade.

Av de döda är 14.000 barn. Samtidigt är 21.000 barn försvunna. Barn har hittats i massgravar. Barn som inte dör av bomber eller i kulregn svälter ihjäl, torkar ut eller drabbas av sjukdom och epidemi. Mat, medicin och sjukvård saknas i stor utsträckning.

Professor Robert Page vid universitet i Chicago, har gjort följande konstaterande :

” Detta är en av de mest intensiva civila bestraffningar i historien och mest förödande bombkampanjerna någonsin”.

Den internationella brottmålsdomstolen i Haag utreder nu om det som sker i Gaza är att beteckna som folkmord. Den 24 maj i år så uppmanade domstolen Israel att stoppa sin militära offensiv i Gaza.

Domstolen kräver humanitärt tillträde till Gaza. Chefsåklagaren Karim Kahn vill arrestera två israeliska ministrar och tre Hamasledare för krigsbrott.

Hamas attack mot kibbutzerna i södra Israel är helt oförsvarlig. Det handlade om ren terror som öppnade dörren för en Israelisk vedergällning av djävulska proportioner. Självklart måste den israeliska gisslan släppas. Men det Israeliska svaret saknar all rimlighet. Gaza 2023/24 blir ett oerhört mörkt och dystert kapitel i framtidens historiebok.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu går så småningom till historien som en politiker som vållade både sitt eget land och fredens möjligheter stor skada.

Det hat och den vrede som barnen och ungdomarna på Gaza kommer att bära med sig till kommande generationer är oerhörd. Israel säger sig vilja förgöra Hamas, men man straffar alla invånare i Gaza kollektivt.

Nu talas det litet vagt om en tvåstatslösning ”på lång sikt”. Det Israeliska Knesset avvisade det i somras. Men för en del politiker som i bästa fall tidigare bidragit på ett svagt och begränsat sätt i debatten om tvåstatslösning så blir vagt positiva uttalanden nu ett sätt att visa sig ”konstruktiva”.

Ursäkta, men trovärdigheten i uttalandena känns befinna sig på en låg nivå!

När sedan den svenska riksdagen öppnar så kommenterar statsministern, Ulf Kristersson, situationen i Mellanöstern på några få rader. Stödet för Israel markeras ordentligt, men hela den humanitära katastrofen i Gaza omnämns enbart marginellt.

Oförmågan att ta ordentlig ställning och markera mot det nyckfulla och urskillningslösa dödandet, bristen på mat och medicin gör att frågan om vilken värld Kristersson lever i bör ställas.

Att när Israel trotsar den internationella domstolen knappt orka säga något tydligt om vardagens hemskheter i Gaza är djupt anmärkningsvärt.

Under Kristerssons ledning är Sverige ett land som inte törs tala klartext om den palestinska civilbefolkningens lidande. Han törs inte höja rösten om den humanitära katastrofen i Gaza.

Helt korrekt så ska internationell rätt och lag gälla i Ukraina. Men vad gäller i Mellanöstern och Gaza ? Svagheten är enbart pinsam!