Ledare: Blekinge kan bli bättre på krisarbete

Rapporten visar att en hel del fungerade tillfredsställande - men också att det fanns och finns brister.

I oktober 2022 infördes en ny struktur för civilt försvar och krisberedskap. Det innebar bland annat att sex så kallade civilområden skapades liksom tio beredskapssektorer och ett större antal beredskapsmyndigheter. Annars är ansvarsprincipen rådande, vilket innebär att den som har ansvar för en verksamhet i normala situationer har motsvarande ansvar vid en kris.

MSB menar i rapporten att det föreligger tillräcklig lagstiftning på plats. Det är alltså i vår region som berörda aktörer - kommuner, deras räddningstjänst, region, länsstyrelsen och de myndigheter som finns i Blekinge - behöver bli bättre på att, som MSB uttrycker det, stärka ett ”proaktivt förhållningssätt”.

I praktiken handlar det om att man i högre utsträckning behöver bli bättre på att både planera och öva för gemensamma förhållnings- och arbetssätt, som man skriver i rapporten. Signaler har tidigare kommit om att svårigheten är just att koordinera och få till stånd gemensamma övningar.

När det gäller oljeutsläppet från Marco Polos grundstötning konstateras att bristernas fanns när det gäller ansvaret för arbetet med det så kallade oljeskadeskyddet. Det saknades samsyn kring flera olika saker, bland annat om räddningstjänsten skulle ansvara för miljöräddning på stränderna eller inte. Samtidigt nämner rapporten att även om det på strategisk nivå fanns oklarheter kring roller och ansvar så fungerande samverkan på den operativa nivån tämligen väl.

Värt att nämna är att kommunikationen ut mot medborgarna fungerande väl, bland annat på grund av den färska erfarenheten av pandemin och av att det fanns ett upparbetat kommunikationsnätverk. Det visar betydelsen av att ha praktisk erfarenhet och en väl fungerande organisation.

När det gäller händelsen på E22 i Skåne är kritiken hårdare. Framförallt tog det lång tid och var problematiskt för aktörerna att få en relevant lägesbild. Rapportförfattarna konstaterar att utan en gemensam lägesbild försvåras möjligheten till gemensamma insatser. Med de oklara ansvarsförhållanden som rådde så ”etablerades inte heller en gemensam inriktning mellan samtliga aktörer”. Återigen förekommer uttrycket ”avsaknad av proaktivt förhållningssätt”.

MSB skriver också att aktörer inte agerade för risk att agera fel. Det känns typiskt för vår tid med en kultur som har etablerats där det mer belönas att inte göra någonting än att agera på grund av rädsla att straffas för att göra fel. Det kan mycket väl vara ett resultat av en utveckling mot målstyrning med omfattande granskning med sanktioner kopplade till den som gör fel som följd. En ökande tendens inom offentliga organisationer är förekomsten av inspektionsmyndigheter och krav på rutiner och med det ett stort fokus på avvikelser från dessa rutiner. Det är avvikelsen som syns, det är den som avviker som hängs ut som syndabock. Den fiktiva rutinen tenderar att bli mer central än verkligheten.

Tilltron till ett samhälle avgörs mycket till dess förmåga att hantera kriser, stora som små. En oljekatastrof kan ha en enorm betydelse på lång sikt och orsaka stora skador. Att sitta stilla i en bil kan också betyda risk för enskilda och även innebära att utryckningsfordon inte kommer fram. Hur ett samhälles olika organisationer hanterar detta påverkar människor, djur och natur - men också förtroendet för samhällsgemenskapen.

Den politiska nivån i kommunerna och i Region Blekinge behöver nog generellt ta ett större ansvar för krisberedskapen och inse sin egen betydelse och roll. MSB:s rapport är ett bra underlag med både goda och sämre exempel.