Ledare: Blir det en Lex Sölvesborg?
Riksrevisionen och flera andra har tidigare varnat för politiskt valda revisorer. Det skulle inte förvåna om det iögonfallande och löjeväckande exemplet med revisorerna i Sölvesborg återigen aktualiserar frågan om att professionalisera kommunala revisorer.
Kalabaliken i Ronneby har fått kommunpolitiken i Sölvesborg att plötsligt framstå som en utflykt med gosskören i det gröna. Men alla som genomfört en sådan vet att det inte alltid är så fridfullt som det ser ut att vara.
Under kommunfullmäktiges sammanträde i Sölvesborg måndagen den 29 april prövas nämligen kommunstyrelsens kollektiva och formella förtroende, det som kallas ansvarsfrihet. Majoriteten av de politiskt valda revisorerna - två utsedda av SD och en av KD - föreslår att kommunstyrelsens samtliga ledamöter inte bör beviljas ansvarsfrihet, vilket även innefattar SD:s gruppledare Louise Erixon, vikarien Mats Gunnarsson och KD:s Robert Manea.
Det är ett ytterst ovanligt drag som tas till när någon allvarligt misskött sitt uppdrag.
Men istället för att som brukligt hänvisa till att kommunstyrelsen inte skulle ha gjort tillräckligt för att nå uppsatta mål har revisionen hittat på egna saker att kritisera.
Exempelvis motiverar man sitt yrkande med att ”ledamöter uttrycker sig på ett olämpligt och klandervärt vis gentemot revisions-förtroendevalda representanter i media” och att ”delar av kommunstyrelsen ägnar sig åt medialt megafonbeteende”.
Det är inget annat än clowneri.
Och politik, förstås.
Revisorerna är inte ute efter att göra vad som förväntas av kommunala revisorer, de strävar efter att piska upp en stämning och hålla konfliktnivån på en hög nivå. Kanske ligger det inte så mycket strategi bakom, förmodligen mer av grundläggande mänskliga behov av bekräftelser, som ryggdunkningar på stan och tummen upp på sociala medier.
Revisorerna tycktes först bestämma sig för att inte bevilja ansvarsfrihet för att sedan leta motiv till det. Att de inte fann det verkar inte bekymra dem nämnvärt.
De auktoriserade revisorerna - som alltid bistår de förtroendevalda, men inte så mycket mer än så – tillstyrker däremot att kommunstyrelsen får ansvarsfrihet. Både de och övriga förtroendevalda revisorer menar att kommunstyrelsen väl motsvarar kraven för att beviljas ansvarsfrihet.
Att vara revisor är svårt. De som utses till det är i regel därför de som haft en lång politisk karriär med tunga uppdrag och därmed har stora kunskaper, men också karriären bakom sig.
Det finns anledning till det.
Att vara kommunal lekmannarevisor är i regel inget rock’n’roll-uppdrag. Det handlar om att ha ena ögat i kommunallagen och det andra i det oräkneliga protokoll som produceras under ett år.
”Att vara kommunal lekmannarevisor är i regel inget rock’n’roll-uppdrag. Det handlar om att ha ena ögat i kommunallagen och det andra i det oräkneliga protokoll som produceras under ett år.”Markus Alexandersson
Uppdraget handlar om att i första hand kontrollera om de av kommunfullmäktige valda organen - det vill säga kommunstyrelsen och nämnderna - har levt upp till vad kommunfullmäktige beslutat. Det är med andra ord tämligen formellt.
Belöningen är ett modest arvode, känslan av att ha utfört en habil insats - och i bästa fall en och annan kanelbulle.
Majoriteten av revisorerna i Sölvesborg fungerar på ett annat sätt. Och de har näppeligen rekryterats för uppdragen utifrån kunskap och erfarenhet av kommunal verksamhet.
Frågan om kommunala revisorers oberoende har diskuterats länge. Deras oberoende stärktes också i samband med den nya kommunallagen 2017. Bland annat innebar förändringen att revisorerna själva inte fick inneha andra förtroendeuppdrag.
Remissinstanser som Statskontoret och Riksrevisionen var dock kritiska mot att man inte gick längre. Även fackförbundet Jusek - som nu heter Akavia och som organiserar jurister, ekonomer och samhällsvetare - menade att det inte är lämpligt att förtroendevalda revisorer ansvarar för revisionen och nuvarande modell är omodern.
”Att politiker granskar politiker på det sätt som sker idag kan ifrågasättas såväl ur ett rättssäkerhets- som ur ett effektivitetsperspektiv”, skrev de då i en debattartikel.
Att Riksdagen nöjde sig med en mindre förändring bygger på en trygg förankring i en tradition av revisorer som inte missbrukar plattformen så som Sölvesborgsrevisorerna gör. Såväl moderata som kristdemokratiska riksdagsledamöter har i nutid skrivit motioner om att lagförändringen 2017 inte var tillräcklig.
De kanske förstod bättre än andra om vad samarbetspartierna inom Tidösamarbetet är kapabla till?
Händelserna i Sölvesborg kan mycket väl leda till att förtroendevalda snart inte kommer att kunna vara revisorer i en kommun. Kanske blir det en Lex Sölvesborg.
