Ledare: En centralort behöver sin biograf
I Sverige finns ett 30-tal kommuner som saknar biograf. En del av dessa finns i storstadsregioner, och de som bor där har ändå god tillgång till stort filmutbud i en geografisk närhet. Men en del finns i minskande kommuner som knappast blir mer attraktiva genom avsaknaden av kulturutbud.
Hur nära man bor en biograf har enligt Myndigheten för kulturanalys avgörande betydelse för i vilken utsträckning man går på bio. Om en biograf i Blekinge försvinner innebär det därför att kommuninvånarna går miste om möjligheten att se film på bio. Och även om allt fler hemmabioanläggningar och streamingmöjligheter gör upplevelsen mer biolik är det ändå inte samma sak som att gå på bio. Att se film på bio är en typ av kulturupplevelse som är värd att värna.
Det har länge varit tufft för landets biografägare. Den digitala omställningen var kostbar och slog ut ett antal biografer, liksom konkurrensen med hemmabiolösningar och momshöjningen som kom för ett tiotal år sedan. Generöst statliga stöd möjliggjorde ändå att även mindre biografer kunde investera i digital teknik och se till att film kan visas runt om i hela landet och bibehålla många småföretag och föreningar på marknaden. De kompenserades delvis också för momshöjningen genom riktade bidrag.
I Olofström kan nu alltså kommunens enda biograf att stänga. Anledningen, menar ägaren, är att det ekonomiska stödet från kommunen på drygt 200 000 kronor upphör från och med årsskiftet. Ord står mot ord i vilken omfattning biografen är i behov av detta stöd.
Är det då kommunens ansvar att hålla biografen levande om antalet betalande biobesökare inte är tillräckligt många?
Film på bio är en kulturyttring som är i behov av och förtjänt av stöd på precis samma sätt som andra kulturformer. Det är också möjligt för en kommun att ekonomiskt stödja en biograf, även om man är ett privat företag, såvida man är den enda bion i kommunen och man inte får verksamheten att gå runt rent kommersiellt. En kommun kan också stödja bion genom bidrag till filmklubbar och genom exempelvis skolbio.
”Man kan emellertid invända att det är lätt att vända blicken mot kommunen. Det är i små kommuner med litet publikunderlag som behovet av stöd är stort och att det möjligen är orimligt att det är redan ekonomiskt hårt utsatta kommuner som får ta det största ansvaret”Markus Alexandersson
Man kan emellertid invända att det är lätt att vända blicken mot kommunen. Det är i små kommuner med litet publikunderlag som behovet av stöd är stort och att det möjligen är orimligt att det är redan ekonomiskt hårt utsatta kommuner som får ta det största ansvaret.
I vilket fall bör kommunen känna ett ansvar att säkerställa att det finns en bio i kommunen. Och det måste nog fler. Som enskilda kommuninvånare, genom att då och då besöka sin bio. Och det lokala näringslivet, genom att exempelvis köpa biocheckar.
Region Blekinge skriver i sin kulturplan att ”flera av Blekinges biografer är bra på att ta tillvara såväl invånarnas engagemang som olika kulturer och anordnar filmvisningar och kringevenemang utifrån detta”, vilket kan tolkas som att de anser att även biografägarna har ett ansvar som entreprenörer.
I Karlshamn har samtidigt en annan biografentreprenör storsatsat med en toppmodern teknik som vittnar om framtidstro och en indikation om att blekingar ska vilja besöka biosalongerna för att kunna betala investeringen. Det är också en indikation.
Snart skickar också länets filmstudior ut sina höstprogram med mer ”smal” film, vilket kan vara filmer från Bhutan, Rumänien eller Kazakstan, som drivs i föreningsform och som lockar många blekingar till salongerna. Det finns således en mångfacetterad bild av biograflivet i Blekinge.
Till de inblandade i Olofström vill man bara säga: lös situationen! Orten behöver en biograf.
