Ledare: Kanalkrock

I det förra fallet var det en diskussion som vi kommer att glömma, i det senare har vi bara sett början. Sydöstrans ledarsida funderar just nu på vad vi ska säga den dagen yankees börjar dyka upp i Blekinge ...

Samtidigt som riksdagsledamöterna debatterande började kommunfullmäktige i Ronneby sitt hyperspännande möte. Och mitt i alltihop dessutom EM-fotboll.

Det är två slags händelser som har vissa likheter men är svåra att följa samtidigt. Det är lag som spelar mot varandra och under spelets gång är både oförskämda, hemmablinda och överdrivet partiska på ett sätt som gör att den som inte är inbiten supporter tycker att det är lite fånigt.

Fotbollsspelare som filmar och politiker som avsiktligt missförstår ger samma slags vibbar.

Allt landade dock som förväntat i såväl Ronneby som fotbollen.

Innebär detta nu att Ronneby kommun fått en politisk ledning som kan ta ansvar? Eller ska cirkusen fortsätta, nu i domstol?

Politiken i Sverige är på väg att bli som i USA, nämligen att den juridifieras. Det är inte de folkets röst som talar i de politiska besluten utan det bestäms allt mer av vad som är tillåtet av lagar och EU-förordningar.

Allt tyder på att vi får skriva om detta elände även efter sommaren. Allt tyder också på att dessa förbannade VAR-granskningar förstör fotbollsupplevelsen.

Sen noterar vi att några politiker i Ronneby känt sig ”hotade”.

”Hotelsen” ska nog mer betraktas som en bister påminnelse om tumregeln om ni jävlas, jävlas vi tillbaka.

Det är en mekanism som vi har med oss från det evolutionära djupet där samma regel praktiseras också bland djuren: Hjälpsamma fåglar som matar grannarnas ungar får också sina barn matade, medan de ohjälpsamma inte får samma bistånd.

I politiken brukar det i stillsamma demokratier som den svenska fungera så, att partiföreträdare kan vara konkurrenter men samtidigt ha någon form av gentlemannamässig hållning till regelverket, såväl det skrivna som det informella.

Och ”hotelsen” kom av att människor ibland måste påminnas om detta förhållande. Om ni försöker sabotera för oss kommer vi att försöka sabotera för er.

Den som tar illa vid sig av en sådan markering har kanske inte det rätta virket för att ägna sig åt politik. Det är nämligen ingen plats för den som är alltför tunnhudad.

Men med detta sagt ska vi också påminna om att den som segrat i en politisk kamp också visa ödmjukhet. En hotelse ska framföras med ett tonläge som är någorlunda civiliserat.

Eller så är detta med ”hotet” bara ännu ett exempel på att folk idag springer runt och letar efter en möjlighet att känna sig kränkt? Och använder möjligheterna därvid till att skapa drama.

Det ligger i tidsandan.

Detta med att inte vara för elak gör att vi måste påpeka en annan sak för de segrande i Ronneby:

Ett intryck av hur det här landat är att ”Rogeristerna” sett till att rensa ut alla kritiker. Det är i så fall inte speciellt smart.

Den ”rätta” modellen för ett nytt styre som etablerat sig efter en strid är att ta in någon av kritikerna i stugvärmen och bestraffa någon annan och sedan låta övriga bestämma vem de vill göra sällskap: Den som bli ”benådad” eller den som sparkats ut.

Det är en taktik som det nya styret bör fundera över. Visa lite ödmjukhet. Det är en del av maktutövning. Läs Machiavelli!

Slutligen några ord om Region Blekinge. Oavsett var i landet vi vänder oss så är regionerna i kris. Men på de flesta ställen finns det ändå någon slags ledning som försöker brottas med problemen på ett sätt som gör att vi känner viss förtröstan.

Inte så att vi tror att allt kommer att lösa sig för det kommer det inte. Sjukvård är per definition en krisbransch. Vården kan göra hur mycket som helst tack vare utvecklingen av läkemedel och medicinsk kunskap; vården är ”gratis” för den som behöver den; efterfrågan är oändlig.

Denna permanenta kris kan bara lösas genom att vården ransoneras. Vilket är vad regionpolitikerna jobbar med. Hur ska vi fördela bristande resurser?

Men i fallet Blekinge tillkommer något försvårande. Ingen kan rimligtvis säga att den nuvarande ledningen inger förtroende för framtiden. Det är ett problem som är betydligt större än att politiken ibland förorsakar kanalkrockar.