Ledare: Kraftsamling utan vare sig kraft eller samling?

Det visade sig bestå av vare sig särskilt mycket kraft eller samling.

Ronneby kommun väljer nämligen att inte delta när de andra kommunerna eventuellt vill gå vidare med en större projektansökan. Nu kan hela initiativet fallera.

Så vems är felet? Ronneby kommun som väljer att hoppa av? Eller Region Blekinges ledande politiker som uppenbarligen inte förankrat arbetet tillräckligt väl?

Ett projekt som havererar innan det har börjat. Käbbel mellan regionen och en kommun. Det utstrålar allt annat än kraftsamling - det är snarare något som förstärker kriskänslan. Det är, milt uttryckt, inte vad Blekinge behöver.

Men vad är det då som har hänt?

I något som heter regionala samverkansrådet har kommunernas främsta politiska företrädare diskuterat hur Kraftsamling för ökad befolkningstillväxt i Blekinge ska se ut. De har varit överens om att det ska omfatta kompetensförsörjning, marknadsföring och samverkan. Det är också där man har diskuterat att skriva ihop en ansökan till EU:s strukturfonder.

När regionala utvecklingsnämnden nyligen hade möte beslutade man att dels gå vidare till steg två i vad man kallar Live in Blekinge. Det är ett projekt som består i att attrahera och behålla kompetens samt att bygga upp en konkret inflyttarservice.

Nämnden beslutade också att bevilja sig själva en del av de pengar man har fått förtroende av staten att förmedla till andra intressenter, vilket inte är helt okontroversiellt - men desto mer kreativt. Med dessa pengar - ofta benämnda som ”ett-ett-medel” - följer ett regelverk om egenfinansiering, vilket kan vara egen arbetstid. Regionen och kommunerna skulle alltså bidra till egenfinansieringen genom att arbeta för sig själva med egen anställd personal.

Att Ronneby trots det väljer att inte vara med är en signal om att man är starkt kritisk till hela upplägget; det kan näppeligen handla om särskilt mycket om ekonomi. ”Blekinge län har haft samma utmaningar i många decennier och i det här projektet vill man bara fortsätta göra samma saker som man gjort tidigare, säger kommunalrådet Roger Fredriksson (M) till BLT.”

Vad som egentligen är rätt och fel i projektet är inte föremål för en frågeställning i den här artikeln, istället är det oförmågan att arbeta tillsammans och komma överens om inriktningen som ett återkommande problem. Det är nämligen inte första gången det sker.

Det brukar sägas att Blekinges litenhet är vår storhet, att det går att samla alla kommunerna runt ett bord, eller typ kommuncheferna i en Ford Taunus eller nåt.

Det kan också vara ett problem.

I större län kan det finnas en annan ordning och kultur av att inordna sig och att en enda kommun inte stjälper ett projekt.

Eller också är det inte ett organisatoriskt eller kulturellt problem, det kanske rentav är en avsaknad av politiska ledare med förmåga att leda och samla? Det är i sådana här processer som ett politiskt ledarskap verkligen utmanas. Man klarar sig länge med att fördela ordet och närvara, men att samordna viljestarka och bland egensinniga kommunalråd som också är utsatta för press, det är då det politiska hantverket för regionala ledare prövas på riktigt.

Det kan också handla om att Region Blekinge behöver få en starkare legitimitet av att vara den regionala motorn och leda den här typen av processer. Det här exemplet vittnar om att det finns en misstänksamhet och bristande förtroende för vad den regionala nivån förmår att göra. Det behövs också - vilket det när ledarsidan har konstaterat tidigare - mer muskler och större kapacitet av att leda den regionala utvecklingen.

Det gick sådär med den där politiska kraftsamlingen.

Nu behöver Blekinge politiker samla kraft. Och ta nya tag.

Det här håller ju inte.