Ledare: Nationens ledare talar

Ulf Kristersson gjorde i sitt Almedalstal ett tappert försök att framstå som allas vår ledare. Som statsminister ska han ju helst framstå som någon som står ovan det vanliga politiska käbblet. En statsminister som nedlåter sig till sjabbig argumentation brukar förlora.

Därför betonade han också det långsiktiga politiska arbetet och perspektivet, att inte låta sakfrågorna drunkna i den sedvanliga smutskastningen. Utan med tålamod driva nationen mot nya djärva mål.

För att lösa uppdraget att vara den store ledaren berättade han hur regeringen förbättrat den yttre säkerheten (Nato) och den inre (säkerhetszoner mm). Ryssen ska få på flabben och gangsters låsas in.

Inflationen har bekämpats och folk får behålla mer av lönen, berättade statsministern.

Just det senare behöver inte en statsminister säga, men däremot en moderatledare, eftersom det partiet har skattesänkningar som huvudmål för sin verksamhet.

Ulf Kristersson lade också rejält med krut på att likt andra partiledare före (och troligtvis efter) honom tala om att alla ska få en chans att skaffa sig ett gott liv. Självförverkligande, med andra ord.

I Kristerssons tappning uttryckt som att ”vi måste lära av Sveriges egen framgångsrika socialpolitiska historia, när vi gjorde just det. Både kräv din rätt – och gör din plikt”.

Därmed bekräftar han bilden av att göra anspråk på den svenska modellen med arbetslinje och välfärd. Han utlovade att snacket nu ska bli verkstad, under kommande vecka ska det presenteras en ny socialtjänstlag, ”den största reformeringen av svensk socialpolitik på 40 år”.

Om försöket att ta över ledarskjortan från socialdemokraterna för socialpolitiken därmed lyckas, det återstår att se.

En ledare ska understundom också tala klartext. Det gjorde Kristersson vid flera tillfällen. Apropå gisslantagningar - av vanliga gangsters eller av gangsterregeringar - så sade han exempelvis att det är en dålig idé att åka till länder som UD rekommenderar att inte åka till.

Trots det är det tusentals personer som struntar i detta och ändå åker iväg. Samt med all sannolikhet kommer att lipa i media om inte svenska staten omedelbart skickar Carl Hamilton & Co att befria dem. Men, sade Kristersson, den som åker trots avrådan, ”inte kan räkna med att få hjälp om något händer”.

Slutligen. En modern politisk ledare kan inte enbart tala till hela folket utan måste också vara lite av en popcornmaskin som sprätter ur sig diverse hänvisningar hit och dit. Som när Kristersson lovar att det ska finnas skolbibliotek och tillåta gårdsförsäljning av alkohol.

Onekligen en intressant blandning I synnerhet som tågen inte går, vården knäar och den svenska klimatomställningen dröjer. Sådant som några tycker en riktig ledare ska ta itu med. Och som måste finnas i en bra film om vår framtid.