Ledare: Tar från de fattiga och ger till de rika
Samtidigt har lönerna inte hängt med, inte pensioner, inte socialförsäkringar, inte familjestöd. Och arbetslösheten ökar.
I det här scenariot borde det vara en no-brainer. Regeringen borde satsa allt de kan på att skydda låginkomsttagarna.
För de har väl inte missat hur fattigdomen breder ut sig? Hur allt fler kvinnor i arbetaryrken och ensamstående mammor inte kan har råd med mat till sina barn?
Men nej, när Elisabeth Svantesson under torsdagsmorgonen presenterar nästa års statsbudget, döljs den verkligheten.
Och frågan är om det går att förkroppsliga att ”ta från de fattiga och ge till de rika” lika bra som Svantesson gör, där på podiet.
Här skryts om hur den slaktade biståndsbudgeten ger extra klirr i kassan, liksom om de miljarder staten får nu när ränteavdragen på snabblån tas bort.
Pengar som kunde hjälpa fattiga människor runtom i världen. Pengar som kunde hjälpa människor som i desperation tvingas ta snabblån.
Nej, höstbudgeten är en uttalad budget för höginkomsttagare, Svantesson nekar inte ens till det vid en direkt fråga vid pressträffen. Det ska ju löna sig att jobba, de som jobbar ska belönas och således ska de med högst löner belönas allra mest. Inget konstigt med det. Axelryckning.
27 miljarder kronor kostar skattesänkningarna som drar isär Sverige. Som ger en undersköterska 150 kronor mer i plånboken i månaden, medan en man med hög lön får nästan 4 000 kronor, enligt LO:s beräkningar.
Ser man till vad detta kommer göra med den ekonomiska ojämlikheten blir man mörkrädd. För sedan år 2000 har klassklyftorna ökat radikalt, och särskilt mellan de med högst inkomster – tjänstemannamännen – och de med lägst inkomster – arbetarkvinnorna.
I rapporten ”800 år kvar till jämställdhet?” syns hur bra det gått tjänstemannamännen. Sedan millennieskiftet har de nästintill dubblat sina löneinkomster, från redan höga nivåer.
Arbetarkvinnorna halkar i stället efter alltmer, och särskilt de med utländsk bakgrund, som backar relativt sett.
”Arbetarkvinnorna halkar i stället efter alltmer, och särskilt de med utländsk bakgrund, som backar relativt sett.”Lina Stenberg
Med regeringens satsning på de redan rika är det inte svårt att se hur den här klyftan kommer att öka ännu mer. Vilka som blir de stora förlorarna.
Tänk vad 27 miljarder kronor hade kunnat göra om de använts annorlunda. Tänk om de hade lagts till de ynka 7,5 miljarderna som regeringen ger till de så underfinansierade kommunerna och regionerna.
Om skola, vård och omsorg runtom i landet kunde stärkas till rimliga nivåer. Om de kvinnodominerade branscherna fick fler kollegor, bättre arbetsmiljö och högre löner.
Nej, de redan rika får mer i denna historiska kris, medan de fattiga får allt mindre.
Så blir det när Svantesson bestämmer. Och det är bedrövligt.
