Birgit Birgersson Brorsson: Ledarkrönika: Fotboll bygger broar
Såklart vill jag att det ska gå bra för övriga föreningar i kommunen också. Ingen nämnd, ingen glömd.
Mitt intresse började när jag var i 10-årsåldern. Lörby är en förening som tidigt startade med damfotboll. Där hängde jag och tyckte ganska snart att jag skulle börja spela boll. Intresset borde betyda att jag nog hade någon form av talang för det där.
Det hade jag inte. Jag var mestadels rädd för bollen och ingen kan säga att det är så bra om man vill bli proffs på fotboll. Annat var det för syrran, hon var riktigt, riktigt duktig.
Nå, att kunna lite om fotboll är inte bara kul utan kan också vara väldigt nyttigt. Det hade jag ofta när jag arbetade som internationell ombudsman i en väldigt mansdominerad värld.
”Det var ett utmärkt sätt att bli mer respekterad på i många länder, framförallt bland gubbarna.”Birgit Birgersson Brorsson
Hade man ett möte i Johannesburg och samtalet började gå trögt kunde man alltid dra till med ”Hur går det för Bafana Bafana?” Sydafrikas fotbollslag och som betyder Pojkarna Pojkarna. Isen lossnade och vi kunde diskutera både landskamper och offside.
Det var ett utmärkt sätt att bli mer respekterad på i många länder, framförallt bland gubbarna. Det gjorde också att det var enklare att prata avtal, mänskliga rättigheter och arbetsmiljö.
Vid ett tillfälle åt jag middag, med några kamrater, på en liten restaurang utanför Johannesburg. Där var en kvinna som pratade svenska och eftersom jag är som jag är så började jag så klart snacka med henne.
Hon presenterade sig och vi hade ett kort men trevligt samtal. Efteråt var alla vid mitt bord imponerade. Impade över att jag kände Stuart Baxters (tränare för Sydafrikas landslag vi det tillfället) fru.
Att prata fotboll när man är i andra länder är ett säkert kort. Likadant är det oftast i Sverige. Är man i Malmö så blir det snack om MFF och det goda samarbetet mellan dem och MAIF. Besöker man Göteborg så undrar man; Vad är det som händer? Det har inte gått så bra för Blåvitt de senaste åren.
Min övertygelse är att, kan man hitta ett gemensamt intresse med de man möter så är mycket vunnit. Det kan vara fotboll, schack eller vad som helst.
Så bryt tystnade och prata med grannen på bussen, personen som står framför dig i kön eller med nån som sitter i väntrummet. Man vet aldrig vad det kan leda till.
