Erika Bjerström: Ledarkrönika: Klimattystnad den säkraste strategin

Kamala Harris väg till nomineringen har varit triumfatorisk. En ung släkting till mig har upptäckt henne via Tiktok. Jag hänger inte med , för jag har inte Tiktok (och ja, jag är född på 60-talet).

Hon pratar entusiastiskt om hur Harris i virala klipp driver hejdlöst med Donald Trump.

Humorn och framtidstron attraherar min unga släkting.

Men det räcker inte för mig. Det började med att jag läste Kamala Harris installationstal. Där konstaterar jag att hon nämnde århundradets ödesfråga - klimatkrisen - med bara en enda mening. Hon lovar ingenting.

Hon har nämligen allt att vinna - och ingenting att förlora - på att tiga om klimatet. Hon tiger om att hon som vice president förordat klimatskatt, bötfällande av oljeindustrin, stopp för ”fracking”.

Att hon sagt att klimataktivister är hennes förebilder, att de visar vägen mot framtiden. Att klimatfrågan är ”ett existentiellt hot mot människan som art”.

När hon sen mötte Donald Trump i en debatt så handlade moderatorn sista fråga om vad de vill göra åt klimatkrisen. Trump svarade med att påstå att Joe Biden är köpt av Kina och Harris var också otydlig. Men hon hade meddelat redan att hon ändrat sig om fracking och nu vill fortsätta att tillåta det.

De som är klimatengagerade vet att hon och Joe Biden sjösatt IRA, Inflation Reduction Act, den mest omfattande statliga stödpaketet för en grön industriframställning som någonsin sett dagens ljus.

Hon kommer därför att få deras röster ändå. Men skulle hon ta upp denna bedrift i sin kampanj så riskerar hon till exempel att alienera potentiella väljare i vågmästarstaten Pennsylvania som vill se mer oljeutvinning.

Men amerikanska PR- strateger är inte de enda som bestämt att klimattystnad är den säkraste strategin.

När brittiska Labourledaren Keir Starmer la upp sin valkampanj fick han rådet av sin PR-stab att hålla tyst om klimatet eller bara nämna klimatfrågan i allmänna och välvilliga ordalag. Detta trots att kritiken mot Tories fossila satsningar med nya kolgruvor och olje- och gasfält i Nordsjön var impopulära bland främst unga väljare.

Klimatfrågan går inte längre att växla in i nya röster. Det hindrar inte att Labour efter att de vunnit valet satt högsta fart med klimatpolitiken, och nu återkallar licenser för gas-och oljeutvinning i Nordsjön. Labour har ett offensivt klimatprogram, de ville bara inte prata om den innan valet.

Hur hamnade vi här? Jo. Klimatfrågan har plötsligt blivit ideologisk. I takt med klimatkrisen eskalerar, behöver ingen längre undra hur ett dopat klimat drabbar oss. Människor dör i värmeböljor, skogsbränder,temperaturrekord som faller likt dominobrickor.

Därmed dras stridslinjerna upp. Ytterkantshögerns negativa berättelse blir alltmer attraktiv för väljare. .Att det är den ” gröna eliten ” som med dyra elbilar och värmepumpar vill göra livet surt för vanliga inkomsttagare. Att det inte är så bråttom med att avveckla fossila bränslen

Den negativa klimatstoryn ligger bakom högerextrema AFDs valframgångar i Tyskland och var en viktig anledning till högerpopulisten Gert Wilders framgångar i valet i Nederländerna.Han gick till val med löften om att Nederländerna skulle lämna Parisavtalet och sluta bygga vindkraft.

Sverige är inget undantag. Också här står vi mitt i ett krig av politiska målkonflikter och politiska särintressen. Besvikna företrädare för näringslivet skriver upprörda debattartiklar (till exempel Johan Trové, VD för Västsvenska handelskammaren mfl i GP om hur fördröjningen av havsbaserad vindkraft äventyrar investeringar.)

Kritiken växer mot den långsamma elektrifieringen, och det faktum att Sverige enligt Klimatpolitiska Rådet kommer att missa tre av fyra miljömål till 2030.

Men att den negativa storyn vinner mark beror på att de som drev fram den svenska klimatstrategin numera också drabbat av klimattystnad.

När hörde du senast Magdalena Andersson (S) hålla en brandtal för den gröna industriomställningen? Var finns visionerna om möjligheten, som ligger bortom klimatrörelsens moralkakor?

Det är ett svek, för det är bråttom nu- Sveriges varumärke som en industrination i frontlinjen för den gröna omställningen är i fara. Jag tänker inte bara på Northvolts kris utan också att Volvo flyttat fram sitt miljömål när de ska ha fasas ut bensinbilar.

Utan snabb elektrifiering så kommer fler företag börja tvingas flytta fram sina klimatmål. Eller flytta sin produktion utomlands.

Men i USA pågår fortfarande en kraftfull klimatomställning. Att prata om den innebär politiska risker. Därför har klimattystnad blivit Kamala Harris säkraste strategi.

Erika Bjerström, Journalist och författare , f d klimatkorrespondent SVT