Stig-Björn Ljunggren: Ledarkrönika: Mot Mordor!

Juli och Augusti står på vår sida, men September är opålitligt och Oktober kan vara en Quisling som kryper upp i knät på vintern så fort en chans ges.

Så kommer Svin-november och därefter erbjuds en tillfällig ljuspunkt kring jul och nyår, men då står det ändå klart för alla att mörkret är över oss.

Visst. Det finns några som gillar detta. Uppe i norr finns det till och med dem som säger att de gillar mörkret eftersom snön faktiskt lyser upp. Julkort liksom.

Javisst. Precis som smörgåstårta förgyller begravningar gör snön det lite ljusare. De minuter solen visar sig.

Men här nere i Blekinge är det bättre, det ska sägas. Sällan snö vilket gör att det lilla ljus som bryter sig fram absorberas av ruttnande växtlighet.

Men även om förutsättningarna är dystra har vi människor lärt oss att bekämpa mörkret. Vi kämpar för att hålla ljuset och humöret uppe.

Det bästa exemplet på hur vår kamp mot mörkret krönts med framgång är förstås glödlampan. Det förekommer visst fortfarande att skoleleverna lär sig vem Thomas Alva Edison var. Hans uppfinning revolutionerade vår tillvaro minst lika mycket som tryckpressen, ångmaskinen och vaccinet.

För att inte tala om den viktigaste ljuspunkten vi har i våra liv nuförtiden, den heliga bildskärmen. Den kan ses som en ovanligt intelligent glödlampa som vi inte bara använder för att läsa nyheterna utan också önska våra kusiner glad midsommar.

Vi kan också i kulturen hitta många exempel på att mörkret är problemet och ljuset lösningen. Åtskillig poesi och litteratur har kommit ur den känsla som ljus ger när det tränger bort mörkret, eller åtminstone dämpar dess dysterhet:

Det är eldens fladdrande ljus i den öppna spisen när familjen börjar förbereda natten. Cigarettens glöd i mörkret efter kärleksakten (vi talar nu om franska filmer från sextiotalet ...)

Låt oss lägga till fotogenlampans varma ljus och klicket från mors stickning. Morgonsolens skimmer när far selar på hästen.

För att inte tala om operationslampans starka sken strax innan sprutan drar ner gardinen.

Frågan är hur många idag som kan erinra sig stroferna ur skriften: ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.”

Mitt eget bidrag till detta är som sagt att det folk som vadar i ljuset skall snart möta mörkret. Men för att klara den strapatsen tänker vi hålla andakt framför ett litet glas beska och immigt ölglas. Samt lite jordgubbar.

Glad Midsommar!