Lina Stenberg: Ledarkrönika: RUT - en belöning för de rikaste
Regeringens prioriteringar borde därför vara klara. De utjämnande reformerna borde stå högst upp på listan.
Och självklart vet finansminister Elisabeth Svantesson att lärdomar från tidigare svåra tider visar just detta. 90-talskrisen hade exempelvis inte behövt ha så långtgående konsekvenser om man bara gjort så.
Det är inte ens särskilt dyrt att satsa sig ur en lågkonjunktur. Med ganska små medel kan låginkomsttagare, ensamstående föräldrar, sjuka och arbetslösa stärkas. Klara de viktigaste utgifterna och gå oskadda genom de djupaste ekonomiska dalarna.
Varken pensionärer eller barnfamiljer behöver nämligen bli stora förlorare i tider som dessa.
Så vilka är då regeringens svar när de tuffa tiderna inte verkar ge med sig?
En av de stora satsningarna den första juli är ett höjt tak för RUT- och ROT-avdrag. Nu ska Sveriges rika få bidrag för lyxtjänster för upp till 150 000 kronor i stället för 75 000 kronor.
Alla med en månadslön på över 58 000 kronor i månaden kan ta del av ökningen fullt ut. Detta inkluderar ungefär 10 procent av svenskarna, de flesta högutbildade, de flesta män.
Snart kan alla som vill renovera sina villor, skaffa pool i trädgården eller bygga den där sommarstugan de drömt om, få sin chans. Samma sak gäller för höginkomsttagarna som kan anlita ännu en nanny, en poolrengörare eller en trädgårdsskötare. Allt subventionerat av skattebetalarna.
”Snart kan alla som vill renovera sina villor, skaffa pool i trädgården eller bygga den där sommarstugan de drömt om, få sin chans. Samma sak gäller för höginkomsttagarna som kan anlita ännu en nanny, en poolrengörare eller en trädgårdsskötare. Allt subventionerat av skattebetalarna.”Lina Stenberg
Välbehövligt för de som ändå har råd eller pengar som kunde ha gått till de behövande? Svantesson tvekar inte en sekund. De som inte har råd med RUT- avdrag har bara sig själva att skylla.
Det finns en logik hos högern där det här märkliga resonemanget om att satsa på de rika går ihop. Allt bottnar i deras besatthet av incitament och belöning.
Det är lite som en fabel med en sedelärande sensmoral som alla verkar indoktrineras med på högerflanken. Bara de som lyckas i det kapitalistiska spelet förtjänar lycka. De som ännu inte nått fram, de får bara fortsätta kämpa på. Ger de upp, ja då förtjänar de verkligen inte att belönas.
På så sätt sätter högern ett likamedtecken mellan fattig och lat, där de som inte har pengar – och därmed inte har råd med RUT - får skylla sig själva.
Snålt och kortsiktigt eller föraktfullt och klassfientligt? Ja, mest blir resonemanget ett sätt att utan skuldkänslor strunta i svenskarna som behöver det som bäst.
Sannolikt är RUT-höjningen inte heller den sista satsningen som M-regeringen gör på landets förmögna, på låginkomsttagarnas bekostnad. Allt för att skilja på kreti och pleti ytterligare lite till.
