Birgit Birgersson Brorsson: Ledarkrönika: Svenska tåg kräver tålamod
Tyvärr så kan man inte det och något måste göras. Nu.
Jag skulle kunna skriva en krönika varje vecka som bara handlar om mina tågförseningar.
När jag började arbeta i Stockholm år 2000 förstod jag hur illa det var. Jag veckopendlade med tåget. Ibland kom jag upp och hem i utsatt tid, men långt ifrån alltid. Oftast fastnade jag i Hässleholm.
Vanligaste problemen till förseningar var signalfel, men det var inte ovanligt med lövhalka, regnhalka och mötande eller långsamtgående tåg framför. Ibland hade också personalen kommit på vift med ett annat försenat tåg.
”Vanligaste problemen till förseningar var signalfel, men det var inte ovanligt med lövhalka, regnhalka och mötande eller långsamtgående tåg framför. Ibland hade också personalen kommit på vift med ett annat försenat tåg.”Birgit Birgersson Brorsson
En minnesvärd resa med tåg var dock på fritiden. Jag och maken hade tillsamman med syster och svåger besökt Tivoli i Köpenhamn och skulle åka hem när kvällningen närmade sig. Vi tog reda på spåret och gick dit. Vi var ute i god tid och kunde en stund senare konstatera att det var spårbyte.
Detta upprepade sig ytterligare ett par gånger innan vi slutligen kom på tåget. Efter ett tag rasslade det till i högtalaren. Det meddelades att lokföraren var sen. Hens anslutning hade inte funkat så bra.
En halvtimme därefter åkte vi sakta ut från stationen bara för att lyssna på nästa utrop. – Välkomna till detta tåg som ska ta oss till Växjö. Bland övriga passagerare utbröt panik men inte hos oss. Att bli upprörd för tågstrul var ingen idé, jag var ju van vid det, så att säga. Några timmar senare kom vi hem. Trötta och hungriga.
Idag då? Så här står det på Trafikverkets hemsida.
”Vi reser som aldrig förr på järnvägen. Resenärer och näringsliv ska kunna lita på att tåget och transporterna kommer fram i tid. Trafikverket genomför mängder av projekt för att utveckla den svenska järnvägen.”
Ja, vi ska kunna lita på att tågen kommer och går i tid. Men sedan jag började åka regelbundet för mer än 20 år sedan så kan jag bara konstatera att det har blivit värre.
1995 avreglerades SJ och det öppnades upp för konkurrens. SJ bolagiserades 2001 och blev styckat i flera olika bolag. Här förlorade man också kontrollen över underhållet. Idag är det en härva med bolag som ska sköta det och ingen verkar ha koll på vad den andre gör.
Så här kan det ju inte fortsätta. Tåg är ett bra färdmedel. Bekvämt och trivsamt, men det måste bara fungera. För allas skull. För arbetsgivare med pendlare såväl som för de som reser för nöjets skull.
Tyvärr så väljer jag och maken oftast numera bort tåget till förmån för bilen Det är tråkigt tycker jag, som egentligen gillar tåg.
Birgit Birgersson Brorsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Sölvesborg
