Simon Fuglsang: Ledarkrönika: Vilka är världsledarna, Kamala?
Medan anklagelserna haglade och hårda retoriska örfilar utdelades mellan de båda kandidaterna, kunde jag inte låta bli att lägga märke till Kamala Harris sneda leende som tycktes vila på hennes läppar genom hela debatten.
Men det var inte bara leendet som fastnade i mitt minne. Det var ett specifikt ord hon använde: ”världsledare”.
”Världsledare skrattar åt Trump,” sa hon. Jag pausade för ett ögonblick och tänkte: Vilka menar hon egentligen?
En snabb sökning visar att ordet ”världsledare” ofta används i politiska sammanhang, både av statliga och kommersiella riksmedier—till och med i officiella pressmeddelanden från Regeringskansliet.
Men ju mer jag funderar på det, desto tydligare blir det hur problematiskt och missvisande detta begrepp är.
När vi talar om ”världsledare” förenklar vi en komplex global verklighet till ett fåtal individer, oftast från det globala nord, som anses ha störst makt och inflytande.
Men världen är inte längre så enkelt uppdelad. Maktstrukturer och ekonomier är idag betydligt mer diversifierade och sammanlänkade.
Länder i det globala syd—exempelvis i Afrika, Asien och Latinamerika—spelar en allt viktigare roll på den globala scenen, även om jag tvivlar på att det var dessa Kamala refererade till. Deras insatser och perspektiv hamnar ofta i skymundan i den dominerande västerländska diskursen.
Så när Harris säger att ”världsledare” skrattar åt Trump, vilka ledare syftar hon på? Är det de som ingår i G7 eller NATO, eller inkluderar hon även ledare från det globala syd som kämpar för sina egna intressen och prioriteringar?
Ledare från syd tenderar att fokusera på frågor som klimatförändringar, fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling—ämnen som sällan dominerar presidentdebatter.
Att använda ”världsledare” som ett svepande begrepp är riskabelt, då det antyder att en liten grupp individer styr hela världen.
Sanningen är att makt och inflytande är fördelat över många aktörer—stater, internationella organisationer, företag och civilsamhället. Det finns ingen enhetlig ”världsledning”. Att hålla fast vid begreppet förstärker bara idén om att vissa röster är viktigare än andra.
Språket vi använder spelar roll. Att slentrianmässigt tala om ”världsledare” riskerar att osynliggöra de många ledare som kanske inte syns på de stora internationella arenorna men som har avgörande betydelse för sina länder och regioner.
Kanske är det dags att sluta använda termen ”världsledare” som en allmän genväg i vårt politiska språk. Vi borde alla bli mer specifika och medvetna om de maktdynamiker som faktiskt styr världen och erkänna den mångfald av perspektiv som finns, särskilt från det globala syd.
”Vi borde alla bli mer specifika och medvetna om de maktdynamiker som faktiskt styr världen och erkänna den mångfald av perspektiv som finns, särskilt från det globala syd.”Simon Fuglsang
Fortsätter vi att fokusera på ett fåtal ledare som representanter för världen riskerar vi att osynliggöra den makt och potential som finns i de länder som också formar vår gemensamma framtid.
