Stig-Björn Ljunggren: Ledarstick: Spektaklet kan börja
För spektakel är det. För det är den beteckningen som givits åt vår tid, ”spektakelsamhället”, alltså ett samhälle som skapar sin självförståelse med hjälp av den mediala logiken. Den som vill påverka måste få uppmärksamhet, publikens ögon riktad mot sig, och för att få genomslag är aktivitetsformen lika viktig som fakta. Och ibland viktigare.
I alla samhällen har makt baserats på att få rätt snarare än att ha rätt. Det som är rätt och riktigt ur någon slags idealistisk synvinkel riskerar alltid att besegras av det som gör mest intryck. Den som navigerar sig fram i den mediala och digitala cirkus som är dagens melodi får mer inflytande än den som bara snustorrt och präktigt litar till forskning, analys och faktasamlande.
Och redan när Almedalen började, i slutet på 1960-talet, så var syftet att nå fram till publiken, framförallt den maktstinna grupp av personer som vistades på Gotland under semesterveckorna. Det var inte direkt de arbetande massorna som stod i centrum.
Vi frestas att citera oss själva vad vi skrev här på ledarsidan för ett år sedan om Almedalsveckan:
”I Visby samlas lobbyister, diplomerade särintressen, fina journalister och vanliga journalister, springpojkar, kulmagade vakter, barfotafilosofer, tältkvinnor, P1-lyssnande världsförbättrare, rättshaverister, Carl Bildt, illa kamouflerade säkerhetspoliser, domedagsprofeter, influensare, pratkvarnar, ledarskribenter, konsultbrackor, framtidsnissar, ekonomer, politikberoende direktörer, före detta ministrar, sådana som vill bli ministrar eller som aldrig blev det, partiledare och deras trunkbärare, samt fan och hans moster.”
Ungefär så. Och den sammanfattande titeln för alla dessa är ”symbolmanipulatörer”, alltså medarbetare i den samförståndsfabrik som alla makthavare i stabila samhällen måste ha.
Men detta är inte en klagosång utan mer en krass beskrivning av verkligheten. Och givet hur det ser ut i världen i övrigt är Sverige ändå fortfarande välfungerande.
Det finns en svensk modell som fortfarande, trots förfallstendenser och politiska drömmar om ett paradigmskifte, fungerar rätt väl. Almedalen har också drabbats av den nya tidens elände vid dådet för ett par år sedan.
Den som klagar på Almedalsveckan är också kritisk mot den svenska modellen, för det är vad Almedalen är: En svensk lösning på hur samhället ska styras, genom samförstånd, faktasökandet och jämkning mellan intressen, utveckla näringsliv OCH välfärd, allt genomfört under hyggligt demokratisk ordning. Allt med en svag eftersmak av rosévin ...
Almedalen är som det är. Sverige är som det är. Ett tag till.
Sydöstrans ledarredaktion kommer att göra ett kort Almedalsbesök i Almedalen detta år. Det är trots allt tänkt att vara partiernas vecka och vi är mycket nyfikna på vad de kommer att vilja ge oss för intryck att smälta under kommande semesterveckor ...
