Ledarstick: Vänsterpartiet bör lära av Lenin

Lite tillspetsat kan vi säga att två linjer stod mot varandra:

En statssocialistisk planhushållningslinje som ville förstatliga hela ekonomin och industrialisera samhället med en strikt styrning. Samhällsapparaten skulle omvandlas medelst radikala förändringar där folk fick marschera in i de nyskapade institutionerna, där framtidens socialistiska industrisamhälle skulle skapa klasslöshet och framsteg. En massiv industrialisering skulle drivas fram, utvecklingen accelereras med hjälp av dirigerad ekonomi.

Den andra linjen såg statens uppgift som att vara ett slags kommandohöjd mitt i en relativt fri och självständig ekonomi, där det skulle vara tillåtet med privat företagsamhet och vinster, där socialismen skulle växa fram genom att individuella initiativ gradvis länkades samman i en kollektiv ordning. Folk skulle få chansen att berika sig bara det utvecklade ekonomin. Men den kommunistiska staten skulle hålla allt under noggrann uppsikt.

Den linje Lenin valde var den senare, det kom att kallas för ”Nya Ekonomiska Politiken”, NEP. Med dagens perspektiv skulle det ha kallas för ”nyliberalism”. Bakom Lenin stod personer som Nikolaj Bucharin, medan motståndarsidan räknade namn som Leon Trotskij.

Josef Stalin stödde först NEP-förespråkarna som efter Lenins död lyckades besegra statssocialisterna. Men sedan vände sig Stalin mot marknadssocialisterna, och lyckades manövrera ut dem en efter en. Och genomförde de stora kollektiviseringarna med känt resultat. Trotskij fick en ishacka i huvudet. Men hans politik segrade. Eller vad vi ska kalla det.

Således. Inom vänstern finns sedan gammalt en motsättning mellan dem som tror på det fria initiativet inom de ramar som den politiska makten ritat ut, och dem som vill ha full kontroll över den ekonomiska verksamheten och styra den utan att släppa en enda marknadsjävel över bron.

Det Lenin begrep var att om inte kommunisterna kunde visa folket att de var bättre på att organisera samhället och ekonomin än sina motståndare, så skulle folket be dem dra åt pipsvängen.

Det viktiga var inte att punkt till pricka följa det ideologiska manuset, utan se till resultatet.

Just så, där kan vänstern lära sig av Lenin. Om ni under drygt 100 år har snittat runt 5,5 procent av väljarna kanske det är dags att börja fundera över ett annat politiskt klaviatur. Vad fungerar, vad fungerar inte?

Och kan ni i Vänsterpartiet inte visa att ni har samhällslösningar som fungerar bättre än det vi har så kommer folk även i fortsättningen att i 95-procentig omfattning be er dra dit pepparn växer.

Låt oss gråsossar ge ett råd direkt till Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar: När du och de andra förnyarna i partiet kommer att få höra av de renläriga att ryggraden i ert parti bygger på att ord som socialism och antikapitalism lyfts fram som centrala så bör ni svara att ryggraden i socialism i sin tur, det är det som är bra för vanligt folk.