Söndagsskola om konservatism, 3

De rationella och utopiska ideologierna brukar leda till elände när de blundar för verklighetens mångfald och komplexitet.

På så sätt nöjer sig konservatismen ibland med att se som sitt uppdrag att i första hand motverka de radikala samhällsideologierna, snarare än att själv driva förändringsförslag.

Men trots oviljan att redovisa en tydligt och friktionsfritt definition av konservatismen finns ändå försök att lista konservatismens hållpunkter.

Ofta refereras till författaren Russel Kirk och dennes listning av vad konservatismen är, och dennes listning av konservativa idéer innehåller följande, här fritt tolkat:

Konservativa är övertygade om att det finns en fast moralisk ordning som bärs upp av människorna, som har sina fast förankrade böjelser och en moralisk ordning som lika konstant.

Människans natur är som den är, därför har det också vuxit fram en grundläggande moral för att hantera denna natur. Därför finns seder och traditioner som lever kvar över generationerna och detta är något vi ska respektera även om vi inte alltid förstår bakgrunden till allt vi gör och tycker.

Ta gärna som exempel hur vi firar stora helger som påsk och jul. Vi äter ägg och sjunger julsånger trots att vi inte riktigt vet varför. Det är något som ska göras bara.

Och det irrationella i att själv odla potatis är något vi struntar i, därför att till midsommar ska det vara färskpärer. Eller för att ta kommande helg, Kristi Himmelsfärd. Hur många vet nuförtiden något om bakgrunden till denna röda dag?

Konservativa vill därför slå vakt om det som är hävdvunnet. Alltså det som de flesta erkänner som rätt och riktigt, som betraktas som självklart eller helt enkelt gäller i samhället. Som att ta i hand eller tacka för maten.

Allt detta är vi skyldiga att hålla fast vid, i vördnad för våra förfäder (respekt) föra över till nästa generation (uppfostran).

Vi som lever nu lär våra barn sådant som vi i vår tur lärde oss. Vilket varierar mellan olika familjer och grupper. Men länken, traderingen av vanor och färdigheter, finns där.

Men konservativa vill givetvis inte att allt bokstavligt ska vara vid det gamla, traditioner och vanor måste utvecklas. Men när vi gör det måste det ske respektfullt och enligt försiktighetsprincipen.

På samma sätt som stora byggprojekt kräver konsekvensanalyser måste även vi fundera grundligt innan vi försöker justera någon samhällsfunktion.

En viktig del av konservatismens samhällssyn är att bejaka mångfald. Alla är inte, och ska inte, stöpas i samma form. Olika befolkningsgrupper, även inom ett land, måste få behålla sina vanor och ritualer. Det gör också att radikal jämlikhet avvisas.

Exempelvis är kvinnor och män olika, vilket också får konsekvenser för hur samhället är beskaffat. Det är, kan en konservativ säga, skillnad mellan ”feminism” och att vara ”feminin”.

Konservativa avvisar också vad de anser vara utopiska (omöjliga) visioner om den perfekta människan. Människor är imperfekta. Det ingår i våra naturliga förutsättningar som varelser att vi är ofullständiga och så alltid kommer att vara. Vi är bräckliga käril, som behöver samhällets stöd (och ”samhället” är för konservativa sådant som familjen, släkten, hembygden, grannskapet, folkrörelserna etc, inte ”staten”).

Här finns inom konservatismen en rejäl dos av kristendomens tankegångar om människan som drabbad av syndafallet.

För konservativa är frihet viktigt, men samtidigt kopplad till ansvar. För att kunna vara en fri och ansvarstagande person måste du få uppfostran, av familjen i första hand, av skolan i andra och slutligen av rättsväsendet.

Men friheten är också kopplad till egendom. Den som äger något är också utrustad att stå oberoende av andra. Därför är, i svensk tradition, den självägande ”odalbonden” ett ideal, liksom egnahemsrörelsen senare blev ett konservativt skötebarn. Vår tids konservativa ser villan eller rent av radhuset (”radhushögern”) som en viktig komponent för ett gott samhälle.

Konservativa skiljer mellan olika slags kollektiv – de är för den slags naturlig gemenskap som är framvuxen, exempelvis familjen, hembygden och landskapet, men motståndare till påtvingad kollektivism , sådant som skapas av stat eller andra makthavare.

Detta är ett försök att skissa konservatismens ideal. Det finns givetvis många olika oklarheter och problem med denna beskrivning, men för konservativa är detta som sagt inte ett stort problem, eftersom en helt igenom logisk och konsistent ideologi inte går att åstadkomma. Inte om vi är realister istället för utopister.

Vi ska i fortsatta söndagsskolor redovisa några särinriktningar inom den konservativa familjen.