Söndagsskola om hotet mot demokratin

Om vi använder ”fakta” som test på dessa tre så kommer vi att finna hur hobbitarna inte känner till eller bryr sig så mycket om fakta; huliganerna tar till sig sådant som gynnar deras egna syften; vulkanerna söker hela tiden källkritiskt nya fakta och gör gärna intellektuella överväganden hellre än att handla överilat.

Eller som de tre karaktäriserades av en insändarskribent här i Sydöstran den 15 juni: först de ölpimplande hobbitarna, sedan de hyperrationella vulkanerna och slutligen de heilande huliganerna …

Kontentan av detta, enligt Brennan, är att huliganerna kommer att mobilisera hobbitarna för sin sak, och därmed överflygla de eftertänksamma vulkanerna.

Demokratin förbättras således inte om fler av de ignoranta hobbitarna mobiliseras politiskt – vilket de lättare än någonsin kan göras med hjälp av sociala medier – för det leder bara till att de faller i huliganernas våld. Vulkanerna är för städade och godtrogna och blir därför akterseglade.

Hur ska vi då tolka det som sådana som Brennan problematiserar?

Talet om demokratins förfall är inte lika akut i Sverige, som trots en och annan kravall, ändå har varit rätt förskonade från revolutioner och upplopp.

Här bygger vi inte barrikader, här brygger vi kaffe. Och pratar om saken.Därför har Sverige inte heller haft ett revolutionärt läge sedan 1740-talet och det framkallades av många år av krig och annat elände.

Vi har folkrörelsetraditionerna under naglarna. Eller åtminstone har vi haft. Svenskar är medlemmar i olika organisationer, de sitter med i hembygdsföreningar, fackklubbar, bostadsrättsföreningens styrelse eller helt enkelt är med och kokar kaffe till fotbollsturneringen.

Det är i vägföreningarna som demokratin försvaras i vårt land.

Den lättaste kommentaren till Brennans teser är, som vi också skrivit tidigare, är att hans kritik mot demokratin i hög grad utgår från ett enkelriktat USA-perspektiv. I Sverige har vi ett annat system!

Vi har konsensus om att sträva efter en utvidgad demokratisk anda, det amerikanska systemet är konstruerat för att människor ska sköta sig själv och sin lilla värld.

Vi uppmuntrar till att gå och rösta, amerikanerna försvårar. Vi har folkbildning och folkrörelser sammanvävda med den nationella demokratin; de har ett korrupt politiskt system upphandlat av Big Business.

Vi ser i svenska valundersökningar att väljarna är kunniga och engagerade som uppdaterar sina medborgerliga förmågor i valrörelserna. Det höga valdeltagandet är ett kvitto på att detta fungerar bra. Hos oss är hobbitarna endast ett fåtal, folk är i stället mer vulkaner än huliganer.

De som är allt för mycket av gaphalsar har sällan haft politisk framgång, utan den som vill får väljarnas gunst måste balansera sin radikala profil med en resonabel attityd.

Fast kraven på att vara välartad minskar förstås om andra politiker är så hummande resonabla att de försvinner in i tapeten. Eller vägrar se väljarnas verklighet.

Men det går också att göra en tolkning av Brennans varningar som säger att vi ligger efter USA och andra länder. Vi har också låtit demokratin mer eller mindre medvetet har förfalla.

Demokratins företrädare svek sina ideal på sjuttio- och åttiotalet. Först överreglerade de samhället och tog på sig uppgifter som inte plånboken egentligen tillät - sedan börjades en nedmontering och avpolitisering av staten. Reformivern sattes på undantag, välfärdssystemet privatiserades, professionernas kompetens påtvingades valfrihet, teknokratiskt New Public Management och budgetrestriktioner.

Teknokraterna krattade manegen för populister – som nu mobiliserat övergivna människor för att kunna slå klorna i staten och valla in oss i en nyfascistisk ordning.

Det som behövs för att rädda demokratin är att återgå till den aktiva politiken, driva ut månglarna och teknokraterna ur det demokratiska templet. Demokratin måste både bli mer inkluderande – och mer militant gentemot sina fiender.

Demokratins problem ska lösas ungefär som kriminalpolitiken nu försöker återskapa ordning – genom att låsa in de kriminella och samtidigt försöka undanröja de sociala bakgrundsfaktorerna till brottsligheten.

Vad det perspektivet säger, är att om väljarna beger sig till vallokalen i vredesmod finns det bakomliggande förklaringar till detta.

Ett skäl kan vara att länkarna mellan partisystemet (som är en del av staten nuförtiden) har vittrat sönder och traditionellt folkrörelsearbete sker vid sidan om maktutövningen. Här finns en del att göra om vi tror att demokrati bygger på människors eget engagemang.