Debatt: Putin, grodkokaren
Putin har inte tagit den risken. I 20 år har han både vridit upp värmen för och matat väst i tron på gränslös globaliserad girighet. För Putin är en produkt av både sitt eget och det internationella system, där nästan allt går att köpa.
Att historien upprepar sig, upprepas mer än det är sant. Så talas nu om mellankrigstidens anpassnings- och eftergiftspolitik, om ett nesligt ”fred i vår tid” som åter leder till krig.
Vi upprepar dock bara historiens misstag om vi tror att den är facit för samtid och framtid. För vi lever här och nu och får agera utifrån dagens läge – inte går- eller morgondagens.
Det för oss till dagens fråga: Vårt aktiva val kring vår säkerhet, som också leder åter till grodan, för grodkokning är en verklighetsfrämmande myt. En groda skulle aldrig låta sig kokas levande. Det är bara vi människor som gör sånt.
För i 20 år har de stora länderna i Nato vant sig vid värmen i full vetskap om att grodkokning är en myt. Det är nämligen mat och inte värme, som fått väst att blunda för verkligheten. Så har London blivit ”Londongrad”, franska blivit ryska Rivieran, och tyskarna talat om ”Wandel durch Handel” – förvandling genom handel. Vi är inte kokta.
Vi är köpta. ”Först kommer krubbet – sedan moralen” i globaliseringsklubbens finrum.
Var står då Sverige i allt detta? Relativt fritt. Vi har inte låtit oss köpas. Öppenhet för och handel med Ryssland har inte lett till beroende. Politiskt tillhör Sverige de mest Putinkritiska länderna utanför gamla östblocket. Vi har inte låtit oss luras. Vi är mer redo och har mer att ge, än de flesta, tragiskt nog.
”Politiskt tillhör Sverige de mest Putinkritiska länderna utanför gamla östblocket. Vi har inte låtit oss luras. Vi är mer redo och har mer att ge, än de flesta, tragiskt nog.”Vilhelm Konnander
Så talar borgerligheten, likt förr om EU, om anpassningar och eftergifter till ett Nato, som inte velat se verkligheten för vad den är. Det är uppenbarligen viktigare att vara med i klubben än vad vi gör där. För det är där tankefelet ligger. Vi behöver Nato, men Nato behöver också oss. Vi behöver vara bäst i klubben, men också veta och vakta vårt värde i alliansen, utifrån våra intressen, våra värderingar och vår position i världen. Vi är de vi är och ska inte bli något vi inte är.
Var står vi och vart går vi, utifrån vem vi är och vad vi vill? Vi står inför Ryssland och går till Nato. Vem är vi och vad vill vi? De är framtidens frågor, för världen har förändrats och vi med den. Vad vi vill vet vi inte än – förutom att stärka vår säkerhet med andra. Vem vi är vet vi nog, även om världen förvandlas.
Så när vi nu välkomnas i Nato-värmen, ska vi inte låta oss luras av loja grodor, tröga av trygghetens trivsel. Grytan är gemensam. Frågan är vem som vrider på värmen – vi eller Putin?
För bland ångor och dunster är spänst i ben och huvud viktigare än värmen i grytan. Vi måste tänka klart. Vi måste tänka klokt. Anpassningens tid är över. Här gäller att vara duktig att hoppa. Annars är vi kokta.
Vilhelm Konnander, Säkerhetsrådgivare
