Debatt: Putin inför verkligheten
Putins verklighet är inte vår. Vår nya verklighet är overkligheten i den ryske diktatorns förljugna världsbild. Lärdomen är att Putin säger vad han gör och gör vad han säger, hur galet det än verkar.
Tysklands Angela Merkel frågade om Putin ”lever i en annan värld” bortom ”kontakt med verkligheten”. Det var 2014. Allt är västs fel. Från gisslandramat i ryska Beslan 2004 till dagens krig i Ukraina är väst skyldigt, allt oftare, allt högre. Mer makt till Moskva löser Putinrysslands problem. Men ju mer makt, desto mindre kan den utövas, när en ska styra allt.
”Är Putin galen? Nej, men fånge av sitt eget system. En maktens symbios mellan politik och ekonomi lik siamesiska tvillingar. Skiljs de åt så dör de.”Vilhelm Konnander
Är Putin galen? Nej, men fånge av sitt eget system. En maktens symbios mellan politik och ekonomi lik siamesiska tvillingar. Skiljs de åt så dör de. Född ur och av korruption. I pyramidens topp, Putin, likt maffians gudfader, skiljedomare över stridande intressen. Priset? Ett tionde är ej mer nog. Ryssland tillhör Putin, är Putin. Han tar vad han vill. Resten får foga sig eller möta ödet. I korruption likt Angola, Liberia och Mali.
Men vad göra med all makt? Kanske är frågan fel. Förblindas vi av makt, när vanmakt är svaret? Repressionens vanmakt. För när korruption paras med repression föds oförmåga. ”Vad bör göras?” besvaras med ”vem är skyldig?”, när problem avlöser problem som svar på utmaningar. Den som talar blir skyldig till allt – ett offerlamm för lögnens tyranni. I repressionen är alla rädda, alla tysta, alla stilla. Alla gör fel, för ingen vågar göra rätt, och felen förtigs, om man ens gör något. Så söker Putinismens schizofreni syndabockar: ”Vad bör göras? – Skyll på väst!”
Med vanmakt växer tron på högre makter, en mening, en sanning, ett högre öde i religion och nationalism för slutlig förlösning ur vanmaktens grepp. Omringat av världens och verklighetens sanningar, söker Putinryssland bryta självlögnens belägring med sluggerns vilda slag och sparkar mot de närmaste. Idag Ukraina, imorgon Moldavien. Vem härnäst?
Vem är Putin? Alla gissar. Ingen vet. Finns svaret till Putins person i ”Första person” – boken där han ville visa vem han var?
Här kastas vi in på Putins Petersburgska gränder och bakgårdar. Här slås en spenslig pojke av större grabbar och söker tröst i att jaga råttor, tills han får sin överman även där, när han tränger in en råtta i ett hörn, tills den desperat kastar sig över honom. Jägaren blir den jagade och flykten från råttan för pojken över trappor och avsatser till räddning bakom en dörr, skräckslaget kippande efter andan.
Där formas föresatsen att aldrig mera fly, att likt råttan hellre dö än vika sig. Så lämnar Putin läsaren med den outtalade frågan: ”Vem är vem?” med den tvetydighetens dubbelspråk som blivit hans signum. Putins pipa ljuder och dränker oss i lögner. Vad är verklighet, vad lögn, vad Putin?
Vem fångar vem – Putin verkligheten, eller verkligheten Putin?
Vilhelm Konnander
Säkerhetsrådgivare