Debatt: Stor & Liten i världen
Världspolitik i en leksaksbutik: Liten lever på Stors villkor. Men i verkliga världen bestämmer Liten själv, med mager veckopeng mot Stors stinna plånbok. Suveränitet kallas det – folkrättens fundament.
Nu talar Ryssland och Kina om en demokratisk multipolär världsordning. Vi ser vad det är värt: Demokrati för Stor är diktatur för Liten. Stors rätt på Litens bekostnad. Idag Ukraina. Imorgon Sverige.
Utrikespolitik är balans mellan intressen, värderingar och position i världen. För Sverige är balansen alliansfrihet. Som Liten i världen har våra intressen för folkrätt, fred och frihet styrt våra värderingar som garant för suveränitet. Vår position har bestämt vem vi är, vad vi vill, vart vi går. En politik för handlingsfrihet och manöverutrymme byggd på suveränitet.
Som stat har vi rätt att bli erkända, sedda som jämlike. Vår egen säkerhet blir med andra stater gemensam: Åt envar en röst går före Stors kvoterade rösträtt. Alliansfriheten blev socialdemokratisk politik utifrån både ideologi och realpolitik, för vi glömmer inte vem vi är, var vi kommer ifrån och vad vi står för: Stor och Liten istället för Stor mot Liten. Rättvisa istället för rättslöshet. Folkrätt, folkens rätt, rätt för människa och stat.
”Med Rysslands krig mot Ukraina är Stor mot Liten den nya ordningen, där varken människa eller stat går säker, där Stor stjäl Litens veckopeng och slår Liten i huvudet när ej mer finns att ta.”Wilhelm Konnander
Med Rysslands krig mot Ukraina är Stor mot Liten den nya ordningen, där varken människa eller stat går säker, där Stor stjäl Litens veckopeng och slår Liten i huvudet när ej mer finns att ta. För Stor föraktar Liten för dess svaghet och känner sig större och starkare av att slå – av hat över minnet att en gång själv ha varit liten, svag och slagen. Av vanmakt av att aldrig bli stor nog. Stor nog att stå för rättvisa.
För Stor måste minnas hur det är att vara Liten, ta Liten på allvar, se Liten som jämlike, för envar att bidra efter förmåga och få efter behov, efter vad som är rätt. För att vara stark, måste man våga vara svag. Våga tänka efter, tänka om, kring vad som är rätt, riktigt, rimligt. Här duger inte löst prat om moralisk stormakt, om ansvaret för rättvisa ankommer andra i rädsla för vad rättvist är. Hellre då förbli sanna barnets rätt inom oss.
När Stor slår Liten går makt före rätt i rysk ”demokratisk” multipolaritet. Hur hjälper vi Liten och oss själva bäst mot Stor? Hur nå rättvisa utifrån våra intressen, värderingar och position som Liten?
Vad vill vi med alliansfrihet? Vad vill vi med Nato? Vi står svarslösa om vi glömmer vem vi är, var vi kommer ifrån och vad vi står för. Valet om vår säkerhet är ingen lek, utan omtanke om fred, frihet och rättvisa.
Likt för Sven Melander och Lilla Anna är svaren svåra. Vad vi önskar oss mest är kanske varken docka eller cykel, krig eller fred, utan rättvisa – att bli sedd, tagen på allvar och behandlad som jämlike, Stor som Liten.
För bara rättvisan kan ge upprättelse och försoning i en ny fredsordning för Europa – som alliansfri eller medlem av Nato.
Vilhelm Konnander, Säkerhetsrådgivare