Insändare: Landet som böjer sig

Varför?

Anledningen är att han har engagerat sig för Julians Assanges sak. I Sverige betraktas denne Assange som kriminell, efter att för tio år sedan, med kort intervall, ha idkat samlag med två svenska kvinnor. Hur dessa gick till, råder stor oklarhet om. Misstankarna om våldtäkt och våldförande har lagts ad acta av det svenska rättsväsendet. Åtalad och dömd är han ej.

Men samtidigt som Assange, Wikileaks grundare, hotas av utlämning till USA för anklagelser om spioneri, har en av kvinnorna gett intervjuer där hon misstänkliggör honom som sexualbrottsling. I samma ögonblick som han står inför rätta i Storbritannien!

Assange har bevisligen avslöjat brott som har begåtts av Förenta staternas regering och krigsmakt. För detta vill man nu döma honom.

I det hårda Belmarsh-fängelset i London lever han under tortyrmässiga omständigheter. Båda hans svenska flickbekanta lever i full frihet, den ena har författat en bok om en natt när kondomen gick sönder, promotas av rikstäckande svenska pressorgan och ska nu skriva doktorsavhandling. Julian Assange hotas av utlämning, ett fängelsestraff på 175 år eller rentav dödsstraff i USA.

FN:s tortyrrapportör Nils Melzer har uppmanat den svenska regeringen att inskrida. Arne Ruth har uppmanat svenska media att slå ett slag för sin fängslade kollega. Ingenting händer. PEN-klubben, Publicistklubben, Författarförbundet, Journalistförbundet tiger.

Julian Assange borde belönas, inte bestraffas. Trots att han inte fällts i domstol, är han sedan tio år tillbaka frihetsberövad. Han är en politisk fånge. Han lider. Han har en svensk familj. I svensk press skriver man om förföljelsen av den ryske oppositionsmannen Navalnyj – mycket bra! Men inte om förföljelsen av Assange. I utländska medier är det annorlunda.

Nu är detta förvisso inte en fråga om Arne Ruths yttranderätt. Alla skribenter kan refuseras. Som redaktör har jag refuserat fler artiklar än jag har publicerat. Men också min före detta radiokollega Folke Schimanski har skrivit två artiklar till Julian Assanges försvar. Båda har avvisats av mainstream-media. Annat han skriver går i tryck.

Vad vi finner är ett obehagligt mönster. I tryckfrihetens förlovade land böjer vi oss för den amerikanska stormakten, liksom vi för sjuttiofem-åttio år sedan böjde oss för den tyska stormakten. Det är skamligt.

Anders Björnsson