Köttbulla-Svensson – en av den muntliga traditionens favoriter

Konstapeln hette egentligen Bernt Svensson och föddes 1869 i Asarum. Efter att ha varit anställd som arbetsledare på olika platser, bland annat vid Skultuna bruk i Västmanland, antogs han som polisman 1904. Två år senare blev han poliskonstapel vid Karlshamnspolisen.

De tidiga bilderna på poliskonstapeln ger inte anledning att misstänka att denna var en originell representant för ordningsmakten. Till det yttre förändrades dock konstapeln en bit in i sin poliskarriär då han drabbades av elefantiasis, eller elefantsjuka som gjorde att han växte genom att huden och underliggande vävnad förtjockades.

Detta var nog en bidragande orsak till att han kom att bli ett av stadens original.

– Det var nog storleken, trögheten och att han var lättlurad som bidrog, tror kommunarkivets föreståndare Bengt Bremberg som varit behjälplig med att ta fram uppgifter kring den vittomtalade polismannen.

Det finns som sagt många anekdoter knutna till Bernt Köttbulla-Svensson och en av de mest kända torde vara den som förklarar hur han fick sitt namn.

Det sägs att konstapeln patrullerade på Drottninggatan då hans fru stack ut huvudet ur fönstret och frågade honom vad han ville ha till middag.

– Sånt ska du inte fråga om när en är i tjänst. Men laga du köttbullar för dä ä lättätet, lär svaret ha lytt.

En annan känd historia gör gällande att konstapeln var en pragmatisk man när det gällde att lösa problem. Han ska vid ett tillfälle ha varit i färd med att omhänderta en full bonde på Christopher Schrödersgatan. När han skulle skriva rapport om brottet drog han efter en stunds funderande ner både häst och bonde till Ågatan istället, eftersom han tyckte att namnet på den förstnämnda gatan var lite väl krångligt.

Vidare tar den muntliga traditionen fasta på att Köttbulla-Svensson ska ha varit lite väl godtrogen. Det berättas att han en gång anhållit en person som tappade sin mössa. Bråkstaken bad konstapeln att få plocka upp mössan:

– Nej då smiter du. Men statt här så ska jag gå efter den, ska Svensson ha sagt varpå han gick efter mössan och den anhållne försvann.

Han ska också ha varit en ytterst rättrådig representant för ordningsmakten och lär till och med ha anhållit sin fru för att ha cyklat utan lykta.

– Inför lagen är vi alla lika, ska han ha konstaterat.

Dessa och andra anekdoter är sprungna ur den muntliga traditionen och som Dennis Andersson och Rosmarie Olzon i en sammanställning skriver, så skulle Bernt Svensson troligtvis inte ha blivit antagen som poliskonstapel om han inte varit en begåvad man.

Bernt Svensson arbetade på polisen fram till 1929 och avled 1933.