Gästkrönika: ”Böda Sand, helvetet på jorden”

För att undkomma kaoset vid husvagnen tog jag och barnens farmor med oss de två äldsta barnen till stranden. Det som hände där kändes som något taget ur en actionfilm. Två JAS-plan dök plötsligt upp över horisonten och flög så lågt att vi kunde se piloterna tydligt. Ljudet av planen var öronbedövande och skapade panik bland strandgästerna.

Planen började plötsligt släppa sina bomblaster och explosioner slet genom campingen. Grillar, tält och parasoller flög i luften, och jag försökte desperat skydda min familj från flygande bråte. Paniken var total och folk sprang för sina liv. Vår husvagn, där min fru och vårt yngsta barn befann sig, förvandlades till ett rykande vrak.

I ett försök att hitta skydd tog jag mina barn och sprang mot vattnet, men där möttes vi av kaos och sargade kroppar. Doften av trotyl och bränd jord fyllde luften. Plötsligt kände jag något varmt och klibbigt i ansiktet. Jag vågade knappt öppna ögonen men insåg snart att det bara var min son som hivat en hink med sand över mig.

Jag reste mig upp och borstade av mig sanden medan min son skrattade. Bombplanen, explosionerna, kaoset – allt var bara en mardröm.

När jag vaknade kände jag både lättnad och oro. Trots att Böda Sand verkligen kan kännas som ett helvete ibland, fick mardrömmen mig att känna med dem vars verklighet är en ständig kamp för överlevnad.

Nästa gång jag hör ett flygplan kommer jag att ägna en tanke åt dessa människor och under de dagar vi tillbringar här kommer jag försöka uppskatta detta helvete, för allt är relativt och Böda-Sand är verkligen inte ett tältläger i Rafah.