Jan G Andersson: Gästkrönika: Oroande att många arbetslösa aldrig kommer tillbaka
För 17 år sedan var det 25 000 som blev långtidsarbetslösa. Sedan har det successivt växt till 150 000 och nu är det nya rekordsiffror som visar samhällets oförmåga att skapa sysselsättning för de som är äldre och marginella svårigheter eller har för antingen dålig skolunderbyggnad eller saknar en bredare yrkeserfarenhet.
Det ska väl också noteras att ungdomsarbetslösheten är rekordhög med 179 000 personer utan jobb. Det som ligger bakom är den nedmontering av individuell handledning och uppdatering av kunskaperna som svensk arbetsförmedling tidigare var erkänt skicklig i, men som med neddragning av resurser har fått stryka på foten till förmån för den privata arbetsförmedlingen. Där är prioriteringen inte att sätta in resurserna på där de arbetssökande som behöver mest hjälp utan där riktar man in sig på det som ger snabbaste resultat.
Johan Pehrson är nog Sveriges mest misslyckade arbetsmarknadsminister som står bakom den latoxe-teori som innebär att de långtidsarbetslösa egentligen inte anstränger sig att söka jobb och ska därför ha sämre ersättning än de som bara år korttidsarbetslösa mellan jobben. Möjligen kan han ha konkurrens om att vara den mest oduglige av finansminister Elisabeth Svantesson som under sin tid som arbetsmarknadsminister inte lade fram ett enda litet förslag för att motverka arbetslösheten utan bara satt med armarna i kors och värmde upp chefsstolen på departementet.
”Det sämsta man kan göra är att låna pengar och dela ut dem till skattesänkningar till dem som inte behöver det och det är ju det högerregeringar brukar göra”Jan G Andersson
När hon nu som finansminister signalerar att hon efter två år av återhållsamhet är beredd att försöka sätta fart på Sverige genom att låna upp 60 miljarder, så måste man fråga vart stålarna ska gå till. Hon har själv alltid prioriterat skattesänkningar och gärna nya jobbskatteavdrag tillsammans med borttagen flygskatt och ökat skattefritt sparande. Det är åtgärder som inte ger några nya jobb därför pengarna går till dem som han har det gott ställt och kommer att sätta in pengarna på banken. De kommer inte att öka efterfrågan, som det skulle ha gjort om de lägre avlönade som dignat under ökade hyror och höjda livsmedelspriser och tvingats dra in på all annan konsumtion av varor och tjänster. De har som ekonomerna säger ”eftersatta konsumtionsbehov” och gör åt de nya pengarna.
Det skapar jobb och det som skulle öka sysselsättningen är en stimulans åt bostadsbyggandet och satsning på sjukvården, så de 1000-tals sjukvårdsanställda som fått sägas upp kan återanställas och det kan ske nyanställningar. Men jobbskapande åtgärder ligger aldrig högt upp på högerregeringars prioritetslistor. Det sämsta man kan göra är att låna pengar och dela ut dem till skattesänkningar till dem som inte behöver det och det är ju det högerregeringar brukar göra.
Jan G Andersson
