Gästledare: Svenska och finska offerkoftor
Sedan kriget i Ukraina startade har cirka en halv miljon ryska turister försvunnit från södra Karelen. Den tidigare omfattande ryska närvaron understryks av vägskyltar på ryska . Vid gränsstationen utanför Imatra händer inte mycket. Köer existerar inte och tomma järnvägsvagnar som inte rullat på länge står som monument över krigets mörka skugga.
De tomma affärskomplexen efter vägen mot gränsstationen vittnar om inkomster och arbetstillfällen som gått upp i rök.
För att komma till gränslinjen så låser gränspatruller upp fler portar i olika stängsel. De berättar om ett fåtal fall där ryskas flyktingar lyckats ta sig fram till den finska sidan. Flyktingarna tas omhand och skickas till andra myndigheter.
Men ytterst är stängslet till för att skydda från ryska hybridattacker där mängder av flyktingar tvingas till gränsen för att skapa oro, förvirring och provokation. Det har hänt förr och det kan hända igen.
Nu mullrar den ryske försvarsministern Shogu att både Sverige och Finland utgör ett säkerhetspolitiskt problem för Ryssland. Ryska förstärkningar ska placeras ut efter den finska gränsen heter det.
Och på den försvars- och säkerhetspolitiska konferensen Kotkaniemi Forum i Luumäki så tydliggör tidigare utrikesminister och numera presidentkandidaten Pekka Haavisto att Ryssland är att betrakta som det långsiktiga säkerhetspolitiska hotet. Samma slutsats har den svenska försvarsberedningen redovisat.
Svenskt-finskt försvarssamarbete betraktas som en självklarhet. I denna tid av oro för vad den oberäknelige grannen i öster kan ta sig för så måste demokratierna i Europa hålla ihop.
”Svenskt-finskt försvarssamarbete betraktas som en självklarhet. I denna tid av oro för vad den oberäknelige grannen i öster kan ta sig för så måste demokratierna i Europa hålla ihop.”Peter Hultqvist
”Inte ensam en gång till” var känslan som blossade upp när Ryssland anföll Ukraina och vinterkrigets vindar och minnen åter gick som en våg genom Finland. Samtidigt visar finsk TV nu en serie om den svenska frivilliga flygflottiljen F19 som försvarade norra Lappland under vinterkriget. Dess insatser kommenteras som avgörande.
Det finns mycket i historien som binder samman Sverige och Finland. Just nu så demonstreras båda ländernas problem med högerextrema toppolitiker. Under sommaren så har rasistavslöjandena duggat tätt bland Sannfinnländarnas ministrar.
En av dem har i ett s k privat meddelande så sent som 2016 kallat människor från Mellanöstern för ”ökenapor”, kompletterat med att kalla sig själv nazist för att slutligen förklara att han inte gillar ”judegrejjor”. Nu anser han att det hela varken behöver förklaras eller kommenteras eftersom det var privat.
På en kongress i Tammerfors så klagar partiledaren över att de är utsatta för en sammansvärjning från medias sida. Offerkoftan åker snabbt på när högerextremisterna kritiseras. I Sverige försöker Richard Jomshoff göra sig till en demokratins riddare när hans bidrag till debatten är att piska upp hatiska stämningar mot islam och muslimer.
Han gör det så till den milda grad att säkerhetsläget försämras och terrorhotet ökar. Men statsministern vågar inte ta i med hårdhandskarna. Det törs heller inte den finske statsministern. De sitter båda i högerextremisternas klor. Detta samtidigt som båda ländernas anseende i omvärlden smutsas.
Som en ödets nyck så genomförs försvars- och säkerhetskonferensen i Luumäki bredvid den gamle finske presidenten Per Edvin Svinhufvuds gård. Han höll den 2 mars 1932 ett tal till nationen där han uppmanade den högerextrema Lapporörelsen att lägga ned sin upprorsrörelse. Han ville dra ett tydligt streck mot extremisterna och satte faktiskt stopp för dem.
Hans agerande tål att tänka på i dessa dagar när högerns ledare så uppenbart inte klarar att hålla rågången till högerextremisterna .
Peter Hultqvist, socialdemokratisk riksdagsledamot och fd försvarsminister