Ledare: ”Bildning handlar också om motståndskraft”

När Sverker Sörlin är på ön för att föreläsa om bildning talar han i termer av just försvar.

– Det finns en beredskapsdimension i bildningen, det handlar om att skapa motståndskraft i en befolkning, säger han.

Slup- och barkasskjulet på Stumholmen i Karlskrona är en märklig byggnad, byggd på 1700-talet för att förvara Flottans småbåtar. Nu är byggnaden plats för båtbyggarlinjen på Litorina Folkhögskola. När man kommer in möts man av dofter av trä och av ny- och ombyggda träbåtar.

– Det är onekligen en speciell omgivning, säger Sverker Sörlin och ser sig omkring.

Han är idéhistoriker och professor i miljöhistoria, samt författare till en rad uppmärksammade böcker. I boken Till bildningens försvar - som också är rubrik på föreläsningen - formulerar han hur bildning är nödvändig som skydd för demokratin.

Föreläsningen är en del av Lyckå Kammarmusikfestival som länge haft inslag som kallas Tankar vid havet, som om klassisk musik och havet i kombination skapar särskilt goda villkor för eftertänksamhet, vilket det säkert gör.

Sörlin talar om en negativ utveckling i Sverige, om en allt högre konfliktnivå och ökad betydelse av identiteter. Det som kan möta en sådan utveckling är ökad tillit och mer kunskap och bildning, menar han.

För Sverker Sörlin har bildning varit centralt genom hela livet och i flera av de roller han har eller har haft. Han har både studerat och varit lärare på folkhögskola samt forskat och skrivit om kunskap. Han är också ordförande i studieförbundet Folkuniversitet och välbekant med såväl folkbildningens strukturer som dess effekter och utmaningar.

Men vad är då bildning? Sverker Sörlin menar att bildning är ett svårt begrepp att definiera. ”Den skarpa uppdelningen mellan bildning och utbildning speglar inte längre kunskapens plats i samhället”, skriver han i boken. I praktiken är hela boken en undersökning och ett försök till formulering av ”ett bildningsbegrepp för den post-globalistiska och mörka nynationalistiska tid vi lever i nu”, som han skriver i förordet.

Han menar att bildning inte har en enda betydelse utan växlar över tid och beror på vilken plats vi befinner oss. Någon form grund är att bildning har med samhället och inte med yrkeskunskaper att göra, att det handlar om att dela kunskap och lära sig tillsammans och om ”kunskapens plats i det allmänna medvetandet”. Han menar också att bildning är viktigt både för den enskilde individen och för samhället i stort.

Sörlin säger emellertid att ”enskilda bildningsresor har fått överskugga den mer kollektivt och samhällsomfattande” dimensionen. Bildning är emancipatoriskt och värdefullt för den enskilde - men att det borde fokuseras mer på bildningens betydelse för att göra samhället mer motståndskraftigt mot tendenser som ökar konfliktnivån och minskar tilliten mellan människor och till samhällets institutioner, menar han.

– Det behövs något som gör att vi inte blir så okunniga på samhällsnivå, att vi inte tappar kontakten så att märkliga värderingar kan få grepp, säger han under föreläsningen.

Han har - som han uttrycker det - formulerat ”ett slags program för samhället”.

Vad programmet består i är, liksom mycket annat i diskussionen kring bildning, inte helt enkelt att sammanfatta. I grunden handlar programmet om en världsbild, om en överenskommelse kring en ny syn på många av vår tids fenomen, samt om en medveten politik för bildning och hur kunskapen ska cirkulera, samt om institutionernas roll för att upprätta det han kallar den etiska miljön. Med det menar han att exempelvis medier, universitet och folkhögskolor måste ha möjlighet att spela en roll i att exempelvis motverka ett destruktivt hatspråk.

Efter föreläsningen tar ett samtal vid mellan Sörlin och Håkan Lennerstad, professor emeritus i matematik. Lennerstad frågar varför man ska använda ett svårt begrepp som bildning som är så mångtydigt?

– Jag tycker att man ska använda gamla fina ord och inte uppfinna nya om det inte behövs. Ordet har en lång tradition och har använts i våra nordiska språk och i tyskan, men exempelvis inte i England. Där är det svårt att hitta motsvarighet till bildningsbegreppet.

Sverker Sörlin säger att det ”finns politiker som är fientliga till bildningsbegreppet som gör att det kan växa i betydelse”.

– Det har uppstått politisering kring bildningsbegreppet och det kan vara ett tecken på att det är på väg tillbaka.

Av en kvinna i publiken får Sörlin en fråga om vad han önskar sig i fråga om utveckling för bildningen. Han pratar om hatspråket som både symtom och som anfrätande metod och hur samhällsutmaningen är att motarbeta det, om att lärarna måste ha goda argument och om skolans betydelse. Och så pratar han om värdet av ”modiga röster som säger ifrån när det behövs”.

– Kändisskap är viktigt, exempelvis när en sådan som Jonas Gardell säger ifrån.

Tänker du på religiösa företrädare? frågar en kvinna

– Den nuvarande påven har varit en etisk budbärare, han har talat om ett världsekologiskt manifest. Antje Jackelén fick mycket kritik liksom KG Hammar, det ska till element av mod och trygghet som de hade. De rösterna är omistliga.

– Civilkurage måste betonas, det handlar om att kunna säga ifrån i det illa sammanhanget när någon säger fördomsfulla saker.

Att skapa etiska miljöer är således en fråga om såväl individuellt som samhällets ansvar.