Ledare: Ett annat presidentval nu
Det innebär hopp om att istället för ett ofrånkomligt deprimerande val kan USA få sin första president som är kvinna, dessutom afroamerikansk.
Men det är långt dit.
”Det här är en bön för mitt land”, sa Bruce Springsteen när han spelade i Stockholm förra veckan. Sedan sjöng han ”it´s gonna be a long walk home”.
Frågan är om det blev längre eller kortare efter beskedet igår?
Helt klart är att det blir en helt annan typ av valrörelse nu.
Kontrasten mellan den skjutna Donald Trump som med knuten näve reser sig och ropar ”fight, fight, fight” och den bleke Joe Biden som stapplande och sjuk kliver av planet kunde liksom inte bli tydligare. Den var omöjlig att vinna för Biden. Trots att de båda är i ungefär samma ålder är det ingen tvekan om vem som framstått som mest vital och kampvillig.
Med Bidens sorti faller den bilden.
Nu är det Trump som är den gamle och kan bli den äldste presidenten i USA:s historia. Han ställs mot en 20 år yngre kvinna med en helt annan skärpa i debatten än den som kännetecknat Biden på sistone. Å andra sidan har han starkt stöd medan Kamala Harris är betraktad som en impopulär vicepresident.
”Nu är det Trump som är den gamle och kan bli den äldste presidenten i USA:s historia.”Markus Alexandersson
En opinionsundersökning som presenterades under måndagen visade emellertid att det är jämnt mellan Trump och Harris.
Uppfattningen har annars varit att ingen annan kandidat än just Biden skulle haft en ärlig chans. Men att han nu kliver åt sidan och att Kamala Harris möjlighet är att mobilisera någorlunda progressiva krafter gör att det finns anledning att hoppas inte bara på en möjlighet att besegra Trump utan på en politisk debatt som återuppväcker frågor om hopp och framtid och inte låter Trump-högern sätta agendan.
När Joe Biden kandiderade till president 2020 var han den äldste som någonsin valts till president i USA. Att han valde att kandidera motiverades då med att han betraktades vara om inte den enda så åtminstone den med klart bäst chans att besegra den sittande presidenten Donald Trump. Han hade precis den profil som gjorde att han kunde samla den breda allians av väljare som krävdes.
Lyckas Kamala Harris med det?
Allt pekade mot att USA skulle få sin första kvinna som president 2016. Kombinationen av en stark kandidat i Hillary Clinton mot en svag i Donald Trump gjorde att det betraktades som en promenadseger.
Är USA mer eller mindre redo för en kvinnlig president nu?
Kanske kommer Kamala Harris - om hon blir Demokraternas kandidat, det avgörs vid partiets konvent i slutet av augusti - att välja en vicepresidentkandidat och en strategi - som tonar ner kontrasterna mot Trump, men oavsett kommer de att vara tydliga och känslomässigt mobilisera väljare och tydliggöra vad konflikterna handlar om.
För de är tydliga och inte bara för amerikanska väljare. Förutom att de också handlar om stödet till Ukraina och världsordningen handlar de om värderingar. En amerikansk presidentvalskampanj blir därför en angelägenhet för oss alla, både genom att vi tar ställning till och berörs av kandidaterna och hur de påverkar det politiska språket - och de går inte att underskatta inspirationen i konfliktlinjerna och vad de betyder för ideologisk debatt i Sverige.
Joe Biden är också ett tragiskt och förhoppningsvis varnande exempel på svårigheten att veta när man ska avgå. När han valdes spekulerades i att han halvvägs in i mandatperioden - med just hänvisning till sin ålder - skulle avgå till förmån för just sin vicepresident Kamala Harris. Att dels själv veta när man förlorar förmågor och dels bestämma tidpunkt är bevisligen svårt och alltför ofta tvingas ledande politiska ledare bort när det redan har gått för lång tid och alla andra har insett det innan de själva har gjort det. Det är också en ledaregenskap.