Ledare: Försvarsvilja kräver fungerande samhällskontrakt
Ulf Kristersson har fått uppmärksamhet för sitt uttalande om medborgarskap under Folk och försvars rikskonferens. ”Ytterst handlar det om att med vapen i hand, och med livet som insats, försvara Sverige, våra värderingar och vårt sätt att leva. Medborgarskap är inte en resehandling”, sa statsministern.
Kristerssons huvudsakliga intention var förhoppningsvis att inskärpa pliktens betydelse - han kunde emellertid när han fick följdfrågor inte hålla sig från att misstänkliggöra svenskar med annat etniskt ursprung. Det ligger i linje med den retorik som tidigare har kännetecknat statsministern. Han väljer att skapa splittring i samhället i syfte att skapa samhörighet mellan den traditionellt liberala och den mer radikala och extrema högern.
Om man bortser från det har Kristersson rätt i att ett medborgarskap också kan innebära en plikt, tydligast uttryckt i den totalförsvarsplikt som gäller alla som lever i Sverige. Men en god försvarsvilja, en stor motivation i en krigssituation och en tillitsfull relation mellan stat och medborgare förutsätter också ett kontrakt.
”Medborgarskapet kan därmed sägas vara ovillkorligt. Att födas med eller att erkännas ett medborgarskap är därför en stor sak.”Markus Alexandersson
Förutom att medborgarskapet innebär en plikt är det också ett skydd. Det innebär en frihet för individen att fritt uttrycka sig och dessutom att erhålla stöd i de fall man hamnar i vissa situationer i länder som inte erkänner människor samma rättigheter. Medborgarskapet ska garantera dig att hur du än beter dig så är det den egna statens normer - som oftast kommer till uttryck i dess lagar - som gäller.
Medborgarskapet kan därmed sägas vara ovillkorligt. Att födas med eller att erkännas ett medborgarskap är därför en stor sak.
Ett samhällskontrakt är emellertid något annat, det kan sägas bygga på en ömsesidighet och är under ständig omförhandling. Individen premieras av staten genom ett positivt beteende som faller inom statens normer och främjar dess utveckling.
På samma sätt sker det åt andra hållet. Ett samhälle som ger dess medborgare en god och grundläggande trygghet och dessutom garanterar frihet, stimulans och sammanhållning premieras å sin sida av dess medborgare. Det sker genom en god tillit, laglydighet och flit.
Och försvarsvilja.
Om det finns en stolthet och känsla av tillhörighet så torde det också har inverkan på försvarsviljan. Gemensamma kulturreferenser, värderingar och normer bidrar till sammanhållning, men retorik som skapar misstänksamhet och tydliggör ett vi och dom gör det inte.
Under en längre tid har medborgarskapets betydelse tonats ned i förmån för erkännandet av ”svenska värderingar”, det har ansetts vara viktigare att - så att säga - känna sig svensk än att vara svensk medborgare. Att medborgarskapet och de formella plikterna betonas av Kristersson är därför delvis positivt.
Det optimala för ett samhälle - och en stat - är ett väl fungerande samhällskontrakt. Det är också en betoning på kombinationen av medborgarskapets betydelse och en gemensam nationskänsla. Det ena kräver det andra.
