Ledare: Lyssna hellre på arbetsförmedlarens larm än Pehrsons floskler
Arbetsförmedlingen är inte vad det en gång har varit. Genom ett flertal steg har myndighetens uppdrag och kapacitet urvattnats och uppdrag har istället lagts ut på privata aktörer. Tidningen Arbetet rapporterade tidigare i år om det stora antalet klagomål som Arbetsförmedlingen fått ta emot kring de företag som upphandlats inom ramen för myndighetens program Steg till arbete, en ny tjänst som riktar sig till personer med funktionsnedsättning och ohälsa.
Det vittnar om ett haveri och om att skattepengar används vårdslöst samtidigt som människor i behov av stöd inte får det. En av dem som intervjuas i tidningen säger att han kom till det upphandlade utbildningsföretaget i ”sämre skick” än vad han var innan.
Arbetsförmedlingen har länge varit ett ”rött skynke” för den politiska högern. När Moderaternas och Kristdemokraternas budget röstades igenom 2018 fick det stora konsekvenser för Arbetsförmedlingen, både ifråga om stora uppsägningar och minskad lokal och regional närvaro. När Socialdemokraterna i Januariavtalet 2019 gick med på att i grunden förändra myndighetens uppdrag till att ägna sig åt kontroll, bedömning och analys för att istället uppdra åt privata aktörer att förmedla och matcha arbeten, och bara agera där dessa inte räcker till, fanns inte längre motståndet kvar.
Daniel Thörner varnar också för att regeringens besparingar kommer att slå hårt mot arbetssökande. ”Nästa år kommer Arbetsförmedlingen behöva spara 500 miljoner kronor och detta blir återigen ytterst kännbart för de som står längst ifrån arbetsmarknaden”, skriver han. Han menar de redan långa telefonköerna riskerar att då blir ännu längre när det blir färre handläggare som kan svara i telefon. ”Cirka 70 procent av de som står inskrivna på Arbetsförmedlingen står långt ifrån arbetsmarknaden och behöver betydligt mer stöd än vad som går att få via de digitala kanalerna”, skriver han.
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Björn Wiechel leder en av partiets elva arbetsgrupper som ska presentera förslag på en ”politik för 2030-talet”. Vid midsommar avslöjade han att arbetsgruppen för ”ökad produktivitet och höjt välstånd genom en ny arbetslinje” vill lägga ner Arbetsförmedlingen.
”Det är en drastisk åtgärd och är kanske i första hand formulerad för att ge uppmärksamhet till förslaget. Det viktigaste är inte vad det är för myndighet, det är vad myndigheten ägnar sig åt och då är det kanske sekundärt om det är i en gammal eller ny myndighet.”Markus Alexandersson
Det är en drastisk åtgärd och är kanske i första hand formulerad för att ge uppmärksamhet till förslaget. Det viktigaste är inte vad det är för myndighet, det är vad myndigheten ägnar sig åt och då är det kanske sekundärt om det är i en gammal eller ny myndighet.
Wiechel säger att ”privatiseringen har öppnat upp för en marknad där företag ska tjäna pengar på arbetslösheten istället för att bekämpa den” och att Arbetsförmedlingen är ”sönderprivatiserad”.
Wiechel vill också se en myndighet där arbetslösa ska få träffa handläggare fysiskt och inte vara hänvisade till digitala kontakter, uppger han för Aftonbladet. Att han istället för nuvarande marknadsexperiment vill se en statlig arbetsmarknadspolitik med stor lokal och regional närvaro känns på många sätt lovande.
Liberalernas partiledare Johan Pehrson, som trots att han är arbetsmarknadsminister inte inte ger sken av att ha särskilt mycket engagemang för just arbetsmarknadsfrågor, tycker att Arbetsförmedlingen ska få arbetsro och, vilket han skrev i en debattartikel i Dagens industri tidigare i somras, med ”mindre klåfingriga politiska reformer”.
Privatiseringen är inget annat än just ”klåfingriga politiska reformer”, de kommer knappast inne i från myndigheten. Och att Arbetsförmedlingen ska hantera minskade anslag genom att ”fokusera på kostnadseffektiva och arbetsplatsnära insatser” låter som något helt annat än när Daniel Thörner varnar för vad det kan innebära. Det låter snarare verklighetsfrånvänt.
