Ledare: Propagandaindustrins årskonferens
I Visby samlas lobbyister, diplomerade särintressen, fina journalister och vanliga journalister, springpojkar, kulmagade vakter, barfotafilosofer, tältkvinnor, P1-lyssnande världsförbättrare, rättshaverister, Carl Bildt, illa kamouflerade säkerhetspoliser, domedagsprofeter, influensare, pratkvarnar, ledarskribenter, konsultbrackor, framtidsnissar, ekonomer, politikberoende direktörer, före detta ministrar, sådana som vill bli ministrar eller som aldrig blev det, partiledare och deras trunkbärare, samt fan och hans moster.
Kort sagt, de flesta som går under beteckningen ”symbolanalytiker” (alternativt ”symbolmanipulatörer”) finns på ”öjn” under dessa dagar.
Almedalen är den svenska modellen på styltor, med samförstånd, faktasökandet, ordnade motsättningarna, viljan att ta oss runt nästa hörn med bevarat näringsliv, utvecklad välfärd och hyggligt demokratisk ordning. Samt skåla för hela baletten med ett glas ljummet rosé.
”Almedalen är den svenska modellen på styltor, med samförstånd, faktasökandet, ordnade motsättningarna, viljan att ta oss runt nästa hörn med bevarat näringsliv, utvecklad välfärd och hyggligt demokratisk ordning. Samt skåla för hela baletten med ett glas ljummet rosé.”Stig-Björn Ljunggren
De som kritiserar att före detta politiker ägnar sig åt att konsulta för näringslivet tycker också, antagligen, att det mesta som förekommer i Almedalen borde packa ihop och åka hem, låta partiledarna hålla sina halvtimmeslånga anföranden inför presskåren. Som förr i tiden. Sen räcker det.
Men det var då det, nu är det nya tider. Den demokratiska ordningen förändras eftersom samhället förändras. Sättet på vilket vi får mat i magen bestämmer också hur vi tänker kring oss själva, våra närmaste, samhället i stort och kring hur maktutövningen ska organiseras.
Det innebär att jägare och samlare har en annan samhällsorganisation än när levebrödet kommer från ett bofast jordbruk. Gudarna byts ut, nya föreställningar om vad som är rätt och riktigt etableras, och det ”normala” kretsar kring egenproduktionen av mat.
Så kommer industrialismen och lönearbetet, exportindustri och socialstat med en enorm välfärdsutveckling. Människors medvetande formas kring denna struktur, vad som är rätt och riktigt i maktutövningen får sina symboler i form av riksdag och regering, Branting, Per Albin, Fälldin och Palme.
Det är ett samhälle där majoriteten duschar efter jobbet. Så kommer tjänste- och servicesamhället. Allt fler duschar före jobbet, går till kontoret och sitter i sammanträden hela dagarna, om dom inte sitter och glor på en bildskärm uppkopplat till evigheten.
Denna samhällsförändring stavas digitalisering, globalisering, fragmentisering, medialisering och förlusten av en tydlig maktstruktur.
Det leder fram till att maktutövningen måste koordineras med nya metoder. Det ger näring till propagandaindustrin.
Och propaganda är inget fult. Det är bara en metod att sprida sitt budskap och verka för sina intressen på ett organiserat och genomtänkt sätt.
Det är vad propagandaindustrin gör. Den är en återspegling av hur vårt samhälle ser ut. Frågan är vad som är alternativet? Förutom att vi kan klaga, som di gamle gjorde när traktorn ersatte de bredbakade ardennerhästarna.
