Ellinor Eriksson: Ledarkrönika: Biologin är en bitch, för Harris
Trumps vicepresidentkandidat, JD Vance, har redan givit sig på Kamala Harris. Såklart inte utifrån politik, så hederlig är inte amerikansk valrörelse. Nej, han går på hennes familjeförhållande. Faktumet att hon inte har egna barn diskvalificerar henne som president, menar han. Att hon faktiskt är bonusmamma till styvdöttrar räknas INTE. I den konservativa politikerns ögon tycks allt utom kärnfamiljen likställt med Sodom.
Kvinnor som inte reproducerat sig, ve och fasa! Givetvis måste de vara olyckliga! Fenomenet är knappast nytt och tyvärr inte begränsat till republikaner. Samhället är marinerat i modersmjölkens norm. Det kallas tikbiologi, eller bitch biology på engelska – alltså att barnafödande ses som kvinnans öde och definierande funktion. Kvinnor som inte är mödrar är ofullständiga.
Den underliggande premissen blir att kvinnliga ledare måste vara mammor för att förstå ”verkliga” problem. Att gå på familjeförhållanden blir ett skickligt sätt att indirekt undergräva auktoritet och få barnlösa kvinnor att framstå som otillräckliga. Det antyds att Harris inte har ett personligt intresse i kommande generationers välbefinnande och alltså skulle vara obrydd inför framtiden. En sådan president kan USA såklart inte ha.
”Kvinnliga politiker som har barn stigmatiseras också – men då i stället som karriärister och frånvarande mödrar. Du ska inte vara politiker om du inte har barn, men har du det så är du dålig”Ellinor Eriksson
Men det blir heller inte rätt att göra tvärt om. Misogyni är lömskt. Kvinnliga politiker som har barn stigmatiseras också – men då i stället som karriärister och frånvarande mödrar. Du ska inte vara politiker om du inte har barn, men har du det så är du dålig. Shame if you do, shame if you dont. Fast bara om du är kvinna. Eller har någon sett kritik mot Macrons förmåga att styra Frankrike för att han inte har barn? Eller mot Boris Johnson för att han hade för många?
Bitchbiologin är inte bara felaktig, utan också farlig. Den grumlar vår syn på lämplighet och begränsar vilka politiker vi får. Republikanerna har förstås inget intresse i att förändra det förlegade narrativet, men vi andra måste syna och ifrågasätta varje gång det antyds att en kvinnas kapacitet sitter i hennes livmoder.
Om man avslutningsvis ändå skulle göra som Vance vill och låta kandidater dömas utifrån privatlivet kan man fråga sig vem som skulle vinna. Harris, vars ”brott” är att hon inte fött fram egna barn, eller Trump, som de facto är fälld för sexuellt övergrepp.
För mig är det tydligt vem som är bitchen.
