Lars Ohly: Ledarkrönika: En kunnig opposition har saknats

En så stor förändring som att överge en framgångsrik säkerhetspolitisk linje efter mer än 200 år borde förtjäna en öppen debatt i det svenska samhället. Det insåg de styrande när det handlade om medlemskap i EU, vilket gav folkbildning och folkomröstning. Det var naturligtvis svårt för motståndarna till EU-medlemskapet att ifrågasätta legitimiteten i beslutet.

Samma sak med folkomröstningen om EMU. Resultatet var ett medvetet och upplyst val när euron förkastades till förmån för kronan.

Alliansfriheten däremot kastades över ända utan debatt. Det beror på flera saker.

Den första anledningen är Putins vidriga krig mot Ukraina. Det skakade om oss alla och inte någon – utom möjligen sverigedemokrater som inte hängt med i partiets snabbt förändrade syn på Ryssland från vän till fiende – ifrågasatte att detta skulle få konsekvenser för bedömningen av hotbilden mot Sverige.

För det andra var det socialdemokratiska partiets principer och kongressbeslut enkla att köra över. Det krävdes några ”rådslag” där ett stort antal Nato-förespråkare fick tala om för tvivlande partimedlemmar att deras motstånd var meningslöst.

För det tredje saknades en kraftfull och kunnig opposition. Vare sig Miljöpartiet eller Vänsterpartiet förmådde prestera mer än pliktskyldiga uttalanden om ett Nato-medlemskaps nackdelar. Inget av partierna argumenterade på riktigt för den säkerhetspolitiska linje som varit Sveriges under Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Torbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson och Göran Persson. De lade sig platt och ifrågasatte enbart ”processen” – som om ett Natomedlemskap skulle vara acceptabelt bara vägen dit varit annorlunda.

Ingen ordentlig debatt, ingen folkbildning och ingen kunskapshöjning skedde före beslutet. Princip efter princip kastades i papperskorgen. Regler för krigsmaterielexport spolades ner i toaletten.

Så började den svenska förnedringen inför Erdogan. Sällan har svenska politiker så snabbt gjort så mycket för att framstå som ryggradslösa.

Processen fram till ett medlemskap har varit plågsam att bevittna eftersom den lett till ett bugande för den turkiska presidenten. Men värre är att tvingas konstatera att det svenska stödet till kurdernas befrielsekamp är historia, att definitionen av terrorism blivit den som auktoritära regimer använder mot opposition och att Sverige numera tar avstånd från de organisationer som räddade världen från IS.

Det är sorgligt när politiker kastar alla principer över ända och det är skamligt att ingen egentlig opposition har funnits.

Lars Ohly