Jan G Andersson: Ledarkrönika: En minut i tolv
Efter att försvarsministern Pål Jonsson grillats av en föredömligt påläst reporter i söndagskvällens Agenda kan slutsatsen inte bli någon annan än detta avtal mellan Sverige och USA borde bordläggas för att de många frågetecken som återstår måste rätas ut.
Det gäller inte minst att det i avtalet inte står klart och tydligt att lagring av kärnvapen i Sverige är förbjudet som det gör i det danska och norska DCA-avtalet. Försvarsministerns förklaring till att denna garanti inte finns inskriven, är att USA vet mycket väl att Sverige har denna negativa inställning, men som försäkring är det i tunnaste laget.
”Det är helt i linje med hela den svenska andan i avtalet, att se välvilligt på den amerikanska åtagandet som skapar intrycket att Sverige är en motpart som inte ställer sina egna intressen i förgrunden, utan är beredd att foga sig till en amerikansk underordning.”Jan G Andersson
Det är helt i linje med hela den svenska andan i avtalet, att se välvilligt på den amerikanska åtagandet som skapar intrycket att Sverige är en motpart som inte ställer sina egna intressen i förgrunden, utan är beredd att foga sig till en amerikansk underordning.
Folkrättsexpertens invändning, att det är osäkert vad Sverige har rätt att säga nej till är ett tungt vägande inlägg för att ifrågasätta avtalet. Hans Blix raka fråga om det inte räcker med att vi i Nato-avtalets artikel 5 garanteras militärt stöd om vi blir angripna blir hängande i luften.
Försvarsministerns försvar för att dessa 17 amerikanska baser behövs i i Sverige är att de ska finnas för att stoppa den ryske fiendens överraskningsanfall mot Sverige.
De framstår som skrattretande när ryssen måste forcera genom hela Finland, de baltiska länderna och över Östersjön innan han kan ge sig på svenskt territorium.
