Peter Persson: Ledarkrönika: Rubiks kub
Jag följde ett av mina barnbarn till gamla hemstadens tävling. Det var fascinerande att se flinka fingrar att på tid få alla färger rätt. Rött, blått, grönt och gult dansade runt tillsammans med orange och vitt. Efter slumpmässiga vridningar på kuben är utmaningen att se till att en färg finns på varje sida.
Som åskådare och hejaklack, kom som alltid politiken in. Tänkte på allt krångel den Tyska trafikljusregeringen har. Röda socialdemokrater, gröna miljöpartister och gula liberaler verkar svåra få ihop. I min gamla hemstad var det tidigare rött, med gröna inslag eller blått.
Nu är det Rött, blått och vitt i regionen. I kommunen är det rött, grönt och gult. Inte helt lätt för väljare att förstå. Men lyckligtvis har Rubriks kub och gamla hemorten ännu inte bruna färger. Mitt enda och kära gamla parti tänker ändra på röran och skapa en tydligare röd sida inför nästa val.
”I kommunen är det rött, grönt och gult. Inte helt lätt för väljare att förstå. Men lyckligtvis har Rubriks kub och gamla hemorten ännu inte bruna färger. Mitt enda och kära gamla parti tänker ändra på röran och skapa en tydligare röd sida inför nästa val.”Peter Persson
Därför har ett antal arbetsgrupper städslats för att bringa klarhet i varför det är som det är. Ett utmärkt initiativ och självkritiken är hittills nästan plågsamt stor. Migrationen har varit för omfattande, segregationen och klass-samhället har fått växa, privatiseringen och marknadstänkandet har aningslöst fått fortgå och inte minst har skolan plågats av privatskolornas framväxt.
Därtill har delar av infrastrukturen och bostadsbyggandet eftersatts. I rättvisans namn måste tilläggas att socialdemokraterna plågats av besvärligt parlamentariskt läge. Men jag kan inte låta bli att tänka på det experiment en amerikansk statsvetare gjorde med en grupp republikanska aktivister och Trumpanhängare.
Gruppen delades i två delar. Första gruppen informerades om att Trump kraftigt ville höja minimilönerna. Det applåderades livligt. Andra gruppen informerades om att Trump ville sänka minimilönerna. Applåderna var lika många. Lojaliteten var starkare än tanken.
Det är bra. Ibland men inte alltid. För det har inte saknats uppfattningar och kritik mot den utveckling arbetsgrupperna beskriver. Nu har man gjort det svåra, men också enkla att beskriva verkligheten som den är. Det allra svåraste återstår, att på andra sidan jul få ge kuben den Röda sidan.
Det kommer krävas mycket tanke och fingerfärdighet när kubsidorna friskolor, skatter, marknad, äldreomsorg, bostäder och järnvägar dansar runt.
Men det är väl då Tage Erlanders ord till efterträdaren Olof Palme är som viktigast ”lyssna på rörelsen”.