Lina Stenberg: Ledarkrönika: Svantesson struntar i hur många barn som vräks
Nu larmar flera tunga myndigheter. Regeringen har nämligen kört över remissinstanser som Finansinspektionen och Riksbanken för att ta bort ränteavdragen på snabblån, så kallade blancolån.
Finansminister Elisabeth Svantesson vill på så sätt få ökade skatteintäkter och ”minska skuldsättningen”. Men att göra det svårare för de som tvingas ta snabblån att betala tillbaka sina skulder är inte bara cyniskt. Det är riktigt illvilligt. För självklart minskas inte skuldsättningen på det här sättet. Det ökar bara på fattigdomen som redan breder ut sig.
Svenskarnas skulder skenar nämligen just nu. Bara jämfört med förra året, även det ett krisår, har ansökningarna om skuldförelägganden till Kronofogden ökat med 11 procent. Och det är inte svårt att förstå varför. Kostnader på allt från boende, mat till transport har ökat markant under senare år.
Samtidigt stiger arbetslösheten och löneökningarna hänger inte med.
En rapport från LO ”Arbetarhushållen – i kristider” visar att en typisk arbetarbarnfamilj hade runt 5 000 kronor i månaden över till extra utgifter så sent som 2019. Fyra år senare gick de drygt 300 kronor minus och i år beräknas de gå mer än tusen kronor back, varje månad.
Det är alltså inte särskilt konstigt att fler hushåll behöver låna pengar. Och då ska vi inte tala om hur det ser ut för ensamstående föräldrar, sjuka eller arbetslösa.
Moderat som hon är verkar Svantesson inte förstå vad sänkta ränteavdrag på blancolån innebär och vilka det drabbar. Eller så vet hon det, men bryr sig inte.
”Moderat som hon är verkar Svantesson inte förstå vad sänkta ränteavdrag på blancolån innebär och vilka det drabbar. Eller så vet hon det, men bryr sig inte.”Lina Stenberg
I rapporten ”800 år kvar till jämställdhet?” har jag gått igenom SCB-statistik om löneinkomster över tid, utifrån klass, kön och etnicitet. Det är inte svårt att se hur klyftorna ökar och vilka som är de stora förlorarna. Och det är inte heller svårt att gissa sig till vilka som i desperation tvingas ta de där blancolånen.
Arbetarkvinnorna – hälften av landets kvinnor – har halkat efter rejält ekonomiskt över tid. Medan arbetarmän och tjänstemannakvinnor går framåt och närmar sig tjänstemannamännens löneinkomster – står arbetarkvinnorna i princip stilla.
Värst är det för de med utländsk bakgrund. Dessa backar till och med, relativt sett i löneinkomst över tid och har – håll i er – hälften av männens löneinkomster.
I kristider behöver de med minst marginaler få hjälp att klara sig, slippa leva i fattigdom och inte behöva vräkas. Men Elisabeth Svantesson sänker hellre skatten för de rika medan hon straffar barnfamiljerna som i desperation tvingas till snabblån.
Ingen borde vara förvånad. När Moderaterna styr Sverige spelar det ingen roll hur många barn som blir vräkta.
