Ledarstick: Antagningsbesked och utvecklingspotential
Vi har ju dock en egen högskola så vi kommer inte stå tomhänta. Snart står höstens studenter och knackar på. De kommer förvänta sig bostäder, praktikmöjligheter och ett levande kulturliv.
Och vi behöver kunna leverera.
För nästan tre år sedan gjorde jag samma resa som alla dessa studenter kommer att göra. Jag flyttade till Karlskrona för att studera. Kläder och böcker packades in i bilen för att resa fem timmar ner från Stockholm till Karlskrona. Ett Karlskrona som för mig mest var förknippat med barndomsminnen innan det blev vardag.
”När studenterna är färdigutbildade packar vi deras väskor och vinkar hejdå.”Alva Mogert Palm
Klassen bestod av studenter från den skånska landsbygden, göteborgare, stockholmare, en person från Sundsvall och många fler platser. Alla hade flyttat ner hit till denna då främmande stad för att spendera det som många beskriver som de bästa åren här.
I en stad som blivit rankad som Sveriges sämsta studentstad.
Ibland får jag känslan av att politikerna rent av vill att studenterna ska flytta härifrån så fort som möjligt. När studenterna är färdigutbildade packar vi deras väskor och vinkar hejdå.
Under min tid som student har jag träffat på väldigt få studenter som planerar att stanna kvar i länet efter sin examen. Att alla skulle stanna kvar är helt omöjligt men lite fler måste ju tillåtas drömma om.
För att den drömmen ska uppnås måste vi först våga drömma lite mer konkret. Kanske ungdomslägenheter? Kulturevent på torgen året om? Mässor? Kommunala evenemang för studenter? Bussar som går senare på kvällen?
Möjligheterna är oändliga. Precis som konkurrensen över de unga i Sverige.
