Stig-Björn Ljunggren: Oppositionens tomma glas
Det finns till och med forskare som kommit fram till att när oppositionen är som mest gallsprängd så hävdar alla problem är regeringens fel, medan regeringen lika rutinmässigt skyller på konjunkturen och annat som inte går att påverka.
Matematiken är enkel: Regeringen säger att framgångar beror på den egna skickligheten, medan motgångar beror på andra opåverkbara faktorer.
Översatt till vardagspolitik:
Moderaten: Det är sossarnas fel!
Sossen: Det är högerns fel!
”Regeringen säger att framgångar beror på den egna skickligheten, medan motgångar beror på andra opåverkbara faktorer.”Stig-Björn Ljunggren
Det är också på grund av dessa vanor som elaka personer ibland liknar politik med en sandlåda.
Men talet om att politik är som en sandlåda är egentligen rätt fel, eftersom sandlådor oftast har en vuxen i närheten som kan styra upp när det blir alltför grinigt.
I politikens värld finns det dock ingen som kan gripa in, annat än väljarna som förkunnar domslut vart fjärde år.
Och vi väljare har i allmänhet de politiker de förtjänar.
För även vanligt folk har en tendens att skylla misslyckanden på andra, och ta åt oss äran för sånt som egentligen bara var flax.
Ett sätt att försöka förhindra politiska sandlådebråk är att varna för ”oppositionismens frestelse”, alltså tendensen att den som inte regerar ansvarslöst agerar felfinnare.
Det ryktas exempelvis att moderaterna på sin internutbildning låter rekryterna titta på ”Finn 5 fel”-bilder. Alltså den där typen av nöjsamt pyssel där det gäller att jämföra två bilder, där den ena har fått fem små förändringar.
Moderaterna gör så här, enligt det illasinnade ryktet:
De som hittar 5 fel snabbast blir uppsatta på kommunlistan.
De som hittar 6 fel skickas till riksdagen.
Resultatet ser vi varje dag.
Låt oss ta tre exempel:
Moderaterna har drivit på för att högskolorna ska tvingas genomföra högskoleprovet, trots att alla som vet det minsta lilla om detta också känner till att lärosätena sagt att det inte går att genomföra på ett säkert sätt.
Det är nämligen en pandemi i Sverige och världen.
Moderaterna har ändå drivit detta, mot bättre vetande. Lyckligtvis har verkligheten visat att de hade fel. Men för moderaterna spelar det ingen roll.
Den som fallit för oppositionismens frestelse ångar nämligen på i ullstrumporna.
Moderaterna har också gapat högst om att straffen ska höjas för diverse brottslighet, trots att det mesta redan är straffbart.
Problemet är nämligen att få fatt på skurkarna. Samt få dem dömda inom ramen för rättsstatens principer.
Och om polis och straff inte är som de borde, är en delförklaring att moderaterna, när de hade makten, inte var så intresserade av att göra något åt saken.
Men nu jävlar!
Moderaterna är också på hugget – hör och häpna! – för att staten ska sprätta iväg mer pengar till näringslivet.
Vilket staten också gör, men för varje miljard som finansen lovar bort vill moderaterna lägga på ytterligare en miljard.
Vi får hoppas att vänsterpartiet intar den roll moderaterna förr hade, nämligen att varna för slöseri med skattebetalarnas pengar.
